Någonsin undrat över vilka objektiv som är störst i världen? Här får du svaret – en sammanställning över de allra fetaste telena som hittills byggts för vanliga systemkameror.
Det är nåt visst med teleobjektiv. Inget annat fototillbehör väcker tillnärmelsevis lika mycket uppmärksamhet som när man har ett maffigt tele monterat på kameran. För omgivningen signalerar det professionalism, eller i alla fall att man är seriös med sitt fotograferande. Vissa köper teleobjektiv enbart av den anledningen.
De flesta teleobjektiv som säljs är zoomar med ett brännviddsområde på 70-300 mm. De är inte särskilt dyra. Det finns också telezoomar avsedda för hobbyfotografering som går ända upp till 600 mm. De kostar en slant men ligger inom räckhåll för många aktiva hobbyfotografer.
Och så har vi de professionella superteleobjektiven som används för sport-, fågel- och djurfotografi. Gemensamt för dessa är att de har hög ljusstyrka och därför är mycket dyra. Och stora. Ju längre brännvidd och ju högre ljusstyrka, desto fetare och tyngre blir objektivet. Ett 600mm/4 är därför en stor best och väger vanligen nästan 4 kg, trots att tillverkarna gör vad de kan för att minska vikten.
Men 4 kg är ändå fjädervikt när man jämför med de allra största teleobjektiven som har tillverkats för vanliga systemkameror. De lättaste bland dessa är fortfarande möjliga att handhålla kortare stunder, om man är vältränad. Men rekordhållaren är en pjäs som var avsedd att monteras på en jeep. Och även om priset aldrig avslöjats rör det sig om miljonbelopp. I dollar.
Efter mycket snokande är vi stolta att kunna presentera åtta av världens allra största teleobjektiv. Ett av dem går fortfarande att köpa nytt, om du har 170 000 kronor att avvara. Några av de andra dyker ibland upp på begagnatmarknader som Ebay. Men två av de verkliga giganterna lär inte finnas till salu inom överskådlig tid.
Vi börjar med de lättaste och avslutar med de riktiga monstertelena.
Världens största teleobjektiv
1. Sigma Omega 350-1200mm f/11 APO
Vikt: 11 kg
Sigma Omega 350-1200 mm f/11 APO tillverkades mellan 1985 och 1992 och fanns att få med en rad olika kamerafattningar, bland annat Canon FD, Nikon F, Pentax K och Contax/Yashica. Objektivet var 67 cm långt, hade manuell fokus och en närgräns på 6 meter. Huvuddelen av tyngden (11 kg) utgjordes av de 17 glaslinserna som satt monterade i 12 grupper.
Objektivet fanns både i en vit och en olivgrön version. Den sistnämnda var säkert bra om man fotograferade djur men mindre lämplig i områden där det förekom militär aktivitet.
Fotografer som tyckte att brännviddsområdet 350-1200 mm inte var nog kunde montera på Sigmas 1,4x telekonverter och fick då den abnorma telezoomen 490-1680 mm f/16.
2. Sigma EX 200-500mm f/2.8 APO DG HSM
Vikt: 15,7 kg
Det enda objektivet av de åtta i vår sammanställning som fortfarande tillverkas kommer också från Sigma. Det är dock inte många butiker som har det i lager.
Sigma EX 200-500 mm f/2,8 APO DG HSM är unikt genom att vara världens ljusstarkaste telezoom som når upp till 500 mm. Och där ligger också förklaringen till den extrema vikten på nära 16 kg. Som jämförelse väger det ljussvagare Sigma 150-600 mm f/5-6,3 DG OS HSM Sports endast 2,9 kg (läs vårt test här).
Även priset skiljer sig radikalt mellan de båda objektiven. Sigmas 200-500/2,8 har en nolla mer i prislappen, som hamnar på omkring 170 000 kronor. Fast då ingår också en 2x telekonverter som förvandlar pjäsen till ett 400-1000 mm f/5,6.
Sigma EX 200-500 mm f/2,8 APO DG HSM är utrustat med autofokus och motordriven zoom som båda drivs av ett inbyggt batteri. Tar strömmen slut är det således gonatt med både zoom och fokus. En LCD-panel på baksidan ger information om inställd brännvidd och avstånd.
Monsterobjektivet innehåller 17 linser i 13 grupper och mäter 73 cm från fattning till framände. Med sin gröna färg ser det ut som en veritabel kanon.
Även om vi har testat en hel del supertelen så finns just detta inte i vårt arkiv. Men den danske fotografen Tobias Hjorth har skrivit ett trevligt test, som man hittar på www.tobiashjorth.com.
3. Nikon Zoom-Nikkor 1200-1700mm f/5.6-8 P IF-ED
Vikt: 16 kg
Även trean på vår lista är en telezoom, nämligen mastodonten Nikon Zoom-Nikkor 1200-1700mm f/5,6-8 P IF-ED som introducerades 1990. Förutom att vikten var i mesta laget för handhållen fotografering gjorde också längden (88 cm) objektivet ganska svårhanterligt.
Nikons monstruösa zoom var manuellt fokuserad och innehöll 18 linser i 13 grupper, bland annat tre linser av ED-glas. Närgränsen var 10 meter. Någon uppgift om huruvida det gick att använda en telekonverter på objektivet har vi inte lyckats hitta.
Men Nikon har också haft ett manuellt fokuserat Nikkor 360-1200 mm f/11 ED (70 cm långt, 13 cm i diameter och en vikt på 7,9 kg) samt ett Nikkor 1200 mm f/11 IF ED (58 cm långt, 13 cm i diameter och 3,9 kg tungt). Båda dessa var kompatibla med Nikons telekonvertrar TC-200, TC-300 och TC-14.
4. Canon EF 1200mm f/5.6 L USM
Vikt: 16,5 kg
Det sägs att endast tjugo exemplar har byggts av Canons monstertele, Canon EF 1200 mm f/5,6 L USM. Med tanke på att objektivet enbart tillverkades på beställning och kostade en förmögenhet, nästan 90 000 dollar när det såg dagens ljus 1993, är i varje fall en sak säker – det här är ett av de mest sällsynta autofokusobjektiv som finns!
Det innebär att de få exemplar som då och då dyker upp kostar avsevärt mer än när objektivet var nytt. Ibland till och med dubbelt så mycket.
Canon EF 1200 mm f/5,6 L USM var en vit kanon med 84 cm långt eldrör och mätte 23 cm i diameter längst fram. Merparten av vikten på 16,5 kg utgjordes förmodligen av glas. Nämligen de 13 linserna i 11 grupper som byggde upp innanmätet. Två stora linser var av fluoritglas som skulle motverka kromatisk aberration.
Objektivet hade som tidigare nämnts autofokus, en USM motor. Men även den manuella fokusen drevs elektriskt och kunde ställas i tre hastigheter för att passa olika motiv. Närgränsen var 14 meter. Canons 1200 mm/5,6 var också kompatibelt med företagets telekonvertrar. Med andra ord var det möjligt att nå 2400 mm om man använde det med en 2x Extender. Men ljusstyrkan hamnade på f/11, för dålig för att kamerans autofokus skulle fungera.
Om man känner att man absolut vill skaffa Canons legendariska superteleobjektiv är fotobutiken B & H i New York den förmodligen bästa platsen att börja leta. Företaget har sålt flera stycken under åren och har satt ihop ett par ganska kul artiklar på sin webbsida, med bra info och bilder tagna med objektivet: A B&H Photographic Journey, with the Legendary Canon EF 1200mm Lens samt Up Close with the Canon EF 1200mm f/5.6 L USM Lens.
5. Nikon Reflex Nikkor 2000mm f/11
Vikt: 17,5 kg
Lika otymplig att resa med som Nikons 1200-1700 mm telezoom var företagets enorma spegeltele, Nikon Reflex Nikkor 2000 mm f/11. Objektivet introducerades redan 1969 men innehar fortfarande rekordet som den längsta brännvidd Nikon någonsin tillverkat för sina systemkameror.
Eftersom det var ett spegeltele kunde Nikon hålla längden på i sammanhanget måttliga 60 cm. Men objektivet var 26 cm i diameter och vägde nästan 18 kg. En tjock klump med andra ord. Ändå innehöll det bara 5 linser.
Som synes i bilderna kunde Reflex Nikkor 2000 mm f/11 monteras på en dedikerad, massiv stativfot (Nikon AY-1) som fick det att se ut mer som ett teleskop än ett fotografiskt objektiv. Stativfoten tillät vertikala rörelser med 60 grader uppåt och 35 grader nedåt och hade klicksteg när den vreds horisontellt.
Fokuseringen var givetvis manuell och justerades med en stor skruv på baksidan. Närgränsen på 18 m begränsade dock användningsområdet en hel del. Vi vågar nog också gissa att Nikons 2000 mm spegeltele knappast blev särskilt populärt i gömslen. Det riktade sig snarare mot pressfotografer och passade perfekt för situationer där motivet verkligen befann sig på stort avstånd, till exempel vid uppskjutningen av de första månraketerna. Här stod pressläktarna nästan en halvmil från uppskjutningsplattan!
Och ifall 2000 mm inte räckte kunde objektivet kombineras med Nikons telekonvertrar TC-200 och TC-300. De gav en brännvidd på 4000 mm men ljusstyrkan var inte mycket att hurra för – bländare 22!
6. Leica APO Telyt R 1600mm f/5.6
Vikt: 60 kg
Att Leicas objektiv är bland de dyraste man kan köpa är väl knappast någon besökare på vår webbsida omedveten om. Men för att ha råd med Leica APO Telyt R 1600 mm f/5,6 räcker det inte med att ha gott om pengar. Man måste vara stenrik.
Och pengar var knappast något problem för Sheikh Saud Bin Mohammed Al-Thani från Qatar, som bad Leica bygga objektivet. Det fanns nämligen inte i företagets sortiment. Notan hamnade enligt uppgift på strax över två miljoner dollar vid leveransen, som skedde år 2006.
Leica APO Telyt R 1600 mm f/5,6 byggdes med fattning för kameror i Leicas R-serie. Eftersom ingen av dem har autofokus är naturligtvis objektivet också manuellt fokuserat. Längden är 1,2 meter och framänden är 42 cm i diameter. Eftersom vikten är cirka 60 kg finns det inte en chans att man handhåller den här bjässen. Ett mycket starkt och stadigt stativ är vad som gäller.
Det sistnämnda blir än viktigare om man väljer att sätta fast Leicas 1,4x eller 2x konverter på objektivet. 2x konvertern ger en brännvidd på 3200 mm och en ljusstyrka på f/11.
Tyvärr lär det dröja innan någon annan än shejk Al-Thani får nöjet att fotografera med objektivet eftersom det bara byggdes i ett enda fungerande exemplar. Själva prototypen kan dock beundras i Leicas fabrik i Solms, Tyskland (bilden ovan). Och där har också undertecknad sett den.
Fler bilder och mer info om Leica APO Telyt R 1600 mm f/5,6 hittar du på webbsidan ApoTelyt.com.
7. Canon Mirror Lens TV 5200mm f/14
Vikt: 100 kg
Ifråga om ren och skär brännvidd, alltså tele-effekt, är nog Canon Mirror Lens TV 5200 mm f/14 tämligen svårslaget. I alla fall om man pratar om objektiv som är byggda för användning med vanliga kameror.
Den här kolossen började tillverkas 1960 och exakt vilket användningsområde den var tänkt för har vi inte lyckats luska ut. Men det måste ha varit rätt smalt. Detta supermegateleobjektiv var nämligen konstruerat för att fotografera föremål på ett avstånd mellan 29 och 51 km. Närgränsen var 120 meter. Någon bländare fanns inte utan man fick använda ND-filter (gråfilter) för att reglera ljusinsläppet.
Den optiska konstruktionen är ett spegeltele, vilket gav en längd på ”bara” 189 cm trots brännvidden på 5150 mm. Med en bredd på 50 cm och en höjd på omkring 60 cm var objektivet ungefär lika stort som ett kylskåp. Alltså inget för frihandsfotografen.
Enbart tre exemplar av Canons 5200 mm tele ska ha tillverkats men trots det har objektivet faktiskt förekommit på auktioner och är inte så dyrt som man kan tro. Det har sålts för omkring 55 000 dollar. Så ni som tycker att Canons 1200 mm f/5,6 är för mesigt – ge inte upp hoppet. Börja spara istället!
8. Zeiss APO Sonnar 1700mm f/4
Vikt: 256 kg
Världen absolut största och tyngsta teleobjektiv som är avsett för ”vanligt” fotografiskt bruk kommer från Tyskland. Och den enda köparen är, precis som i fallet med Leica-telet på plats nummer 6 i vår lista, en arab med mycket, mycket gott om pengar. Och ett mycket stort intresse för att fotografera vilda djur i hemlandet Quatar.
Zeiss APO Sonnar 1700 mm f/4 tillverkades efter en specialbeställning från nämnda fotograf och blev offentliggjort på Photokina 2006. Där visades dock bara prototypen upp. Det fungerande objektivet skeppades till Quatar där det bland annat monterades på en jeep.
Nu kanske läsaren frågar sig hur ett objektiv med ”bara” 1700 mm brännvidd kan bli världens största. Det finns två anledningar. Det ena är ljusstyrkan som är fenomenalt bra för brännvidden. Ett 1700 mm f/4 kräver helt enkelt gigantiska linser.
Den andra anledningen är att beställaren inte tyckte att småbildsformat (”fullformat”) gav tillräckligt bra bildkvalitet. Så objektivet designades för Hasselblads mellanformatskameror, som har bildformatet 6×6 cm. Mycket större yta än småbild (24×36 mm). Och därmed krävdes ännu större linser. Totalt ingick 15 stycken i 13 grupper i den optiska konstruktionen.
Resultatet blev monstret vi ser i bilderna här. Omvandlar man 1700 mm till motsvarande brännvidd för småbildsformatet blir det 750 mm, alltså fortfarande rejält med tele. Fokuseringen är manuell men drivs av en servomotor.
Enligt uppgift använde den välbeställda köparen en Hasselblad 203 FE på sitt unika mastodont-tele. Bra val, en mycket fin kameramodell!
Frågor kring fototeknik?
Bli medlem i Facebook-gruppen för Objektivtest.se. Där kan du diskutera objektiv och fototeknik i allmänhet och få hjälp av oss och andra medlemmar.
https://www.facebook.com/groups/objektivtest.se/
Aktuellt i vår webbutik
Oddvar Book says
Nikons 2000 mm med TC 300 blir 4000 mm brennvidde og ikke 6000 mm som dere skriver.
Objektivtest.se says
Hoppla, ja TC 300 är en 2x konverter så det måste ha skett ett kort hjärnsläpp när jag skrev artikeln! Nu är det ändrat.
Tack för rättningen Oddvar!
Mvh
Christian Nilsson, Objektivtest.se