Test: Nikon F2AS – manuell goding med tyngd

Intresset för gamla analoga systemkameror växer så jag tänker framöver presentera ett antal klassiska modeller som jag haft nöjet att använda. Först ut är Nikon F2AS.

Test: Christian Nilsson

1959 var ett betydelsefullt år för den japanska optik- och kameratillverkaren Nippon Kogaku. Det året lanserade nämligen företaget sin första 35 mm spegelreflexkamera som fick namnet Nikon F. Få insåg då hur betydelsefull modellen och dess efterföljare skulle bli för den fotografiska världen.

Leica var det främsta arbetsredskapet bland de proffs som jobbade i 35 mm-formatet och japanska kameror köpte man i princip endast om plånboken var tunn. Fastän Pentax lanserade den första spegelreflexkameran med återgående spegel redan 1953 fanns det ända fram till 1959 ändå ingen riktig professionell SLR-kamera att köpa.

Nikon F byggdes som en stridsvagn, tung, klumpig men med återgående spegel, möjlighet att ansluta en motor och med ett gediget objektivsortiment redan från starten. Snabbt blev den press- och krigsfotografernas favorit. Under 60-talet släpptes ett flertal uppgraderade versioner av Nikon F och förändringarna bildade så småningom stommen för ersättaren Nikon F2 som släpptes 1971.

Under de följande åren tillverkades ett flertal olika sökare för Nikon F2 och den sista och mest avancerade kombinationen av kamera och sökare, som fick namnet Nikon F2 Photomic AS, släpptes 1977.

Helt i metall

Jag har haft förmånen att få testa en Nikon F2AS i utmärkt skick tillsammans med motorn MD-2 och batteripacket MB-1 (ej i bild). Hela paketet väger nästan två kilo (utan objektiv) vilket verkligen känns när man ska hänga kameran runt halsen. Den otroligt gedigna konstruktionen helt i metall imponerar och ger verkligen ett mycket förtroendeingivande intryck.

Nikon F2AS är utrustad med en ridåslutare av titan som ger tider från 1 sekund till 1/2000 sekund samt B men genom att använda självutlösaren i kombination med T-inställningen kan man få slutartider ned till tio sekunder. Blixtsynktiden är däremot beskedliga 1/80 s vilket kan ge problem vid fotografering med upplättningsblixt i dagsljus.

Kameran är helt mekanisk och saknar varje form av automatik. Det enda som behöver ström är sökarens ljusmätare, som arbetar centrumvägt med hjälp av mycket känsliga kiselceller (ned till -2 EV, det vill säga åtta sekunders exponering på bl. 1,4 vid ISO 100).

Exponeringen anges med lysdioder (+, – och 0 för korrekt exponering) och i sökaren speglas även slutartiden och bländaren in.

Hundraprocentig sökare

Sökaren visar hundra procent vilket är vad man bör vänta sig av en professionell kamera. Sökarskivan är klar och kontrastrik och lätt att ställa skärpan med. Naturligtvis kan man också byta sökarskivor, sådana hittas på begagnatmarknader som Ebay och Tradera.

Trots att själva kameran är helt manuell går det att få bländarautomatik genom att man monterar på ett motordrivet autoservo med beteckningen DP-3. Servot kopplar till mätaren och vrider själv bländarringen beroende på vilken slutartid som ställts in. Fungerande men inte särskilt praktiskt.

Vill man klaga på något får det bli filmupptagningsspolen, som endast har tre slitsar. Filmladdningen blir därmed onödigt långsam eftersom man ofta måste vrida fram spolen innan man kan sticka in filmänden i en av slitsarna.

Placeringen av blixtskon, runt returspolningsveven, är knappast heller någon särskilt lyckad lösning. Åtskilliga är nog de pressfotografer som svurit när de haft bråttom att byta film mitt under en viktig händelse och upptäckt att de först varit tvungna att montera av blixten. Med motorn på slipper man problemet, den kan nämligen både returspola och har en egen arm för öppning av bakstycket.

Kolla slutaren

Att fotografera med Nikon F2AS har varit ett rent nöje. Ljusmätaren på detta exemplar fungerade fortfarande bra och slutaren likaså. Eftersom slutaren är mekaniskt styrd minskar ofta noggrannheten med tiden så en kontroll är nödvändig vid eventuellt köp. Med motorn påmonterad blev kameran snabbjobbad fast tung och klumpig. Tyngden uppvägdes dock av den härliga känslan att använda en sådan här mekanisk klassiker, något som alla ägare av moderna digitalkameror borde få uppleva någon gång!

Nikon F2 med olika sökarkombinationer är idag inte överdrivet svår att få tag på. Men de är inga billiga kameror, särskilt inte F2 AS versionen. Priserna ligger på flera tusen kronor, enbart för kamerahus. Man bör också se upp med vad man köper då många exemplar på begagnatmarknaden är slitna efter hårt yrkesanvändande.