Ibland är det färgen i sig som inspirerar till att ta en bild. Färger som kontrasterar varandra, eller kompletterar. Naturfotografen Inge Johnsson berättar om detta och visar även hur du ökar känslan av kyla och värme.

Foto: Inge Johnsson. Text: Christian Nilsson

Oväntad färgprakt

Lavar, en symbios mellan en alg och en svamp, kan vara fantastiskt färgsprakande där de växer på ytan av en sten eller en gammal gren. För att komma tillräckligt nära för att fånga färgprakten bör man vara utrustad med ett makroobjektiv eller något annat slags närbildstillbehör, som en så kallad close-up lins (närbildslins). Ett billigt tillbehör som monteras i objektivets filtergänga.

Ett stativ bör man också ha. Vid makrofotografering behöver man ofta blända ned en hel del för att få skärpedjupet att räcka till. Och då blir tiderna lätt för långa för att man ska kunna få bilder utan skakningsoskärpa. I bilden ovan blev till exempel tiden 1/3 s, vilket också krävde trådutlösare för att bilden skulle bli hundraprocentigt skarp. De färgsprakande lavarna fotograferades med ett Nikon AF Micro Nikkor 105 mm f/2,8 D vid bländare 13.

 

Kontrastfärger skapar spänning

Motiv som innehåller två starkt kontrasterande färger skapar spänning. Det är viktigt att känna till vid naturfoto. Lila och grönt ligger på rakt motsatt sida av färghjulet och är därför så kallade komplementfärger eller motsatsfärger. Det gör att den runda blomman i bilden nedan genast drar blickarna till sig och nästan blir tredimensionell mot de gröna bladen. Objektiv: Sigma APO 100-300 mm f/4 EX DG HSM vid 230 mm, bländare 5,6.

Gult och grönt är inte varandras komplementfärger utan tvärtom grannar på färghjulet. Men genom att medvetet välja en så renodlad och förenklad komposition som möjligt, där enbart dessa två färger finns med, får man ändå en tydlig kontrastverkan. Med så få bildelement och färger blir den lilla skalbaggen det självklara huvudmotivet i bilden. Nikon AF Micro Nikkor 105 mm f/2,8 D vid bländare 6,7.

 

Rönnen tar fyr

Rönnen är ett vackert träd året runt, med sina spetsiga blad som växer så symmetriskt på de tunna grenarna. Men särskilt fin är den naturligtvis på hösten. Då tar rönnen fyr och varje blad blir till en liten låga. Oemotståndligt för en naturfotograf! Med en dubbelexponering, där första exponeringen är skarp och nästa felfokuserad och suddig, får bilden ett skimmer som ytterligare förstärker känslan av värme och glöd. Sigma APO 100-300 mm f/4 EX DG HSM vid 210 mm, bländare 4.

 

Drar blickarna till sig

Fyra stenar – fyra färger. Tänk så död den här bilden hade varit i svartvitt! Och det tämligen platta ljuset bidrar ju inte heller med någon speciell dramatik. Bildens enda blickfång är motsatserna stenarna bildar – varmt/kallt, mörkt/ljust. Ibland kan färgen i sig vara motivet och både form och ljus får underordnad betydelse! Nikon AF Micro Nikkor 105 mm f/2,8 D vid bländare 22.

 

Mustigt motljus

Motljus ger hög kontrast och mustiga färger i bilden. Men det gäller att exponera rätt. Blir ljusmätaren lurad att exponera för mörkt blir istället färgerna murriga och tråkiga. Ta alternativexponeringar för att vara på den säkra sidan.

Det är också en klar fördel att fotografera i RAW-format, som innehåller betydligt fler färgnyanser än JPEG. Det gör det möjligt att få en bild med hög färgmättnad utan att fina nyansskiftningar försvinner och blir till en enda färggröt. Just röda färger är en del digitalkameror rätt dåliga på att hantera. Det röda blir överdrivet intensivt och de olika nyanserna flyter ihop. Men med RAW-format kan man vid konverteringen själv välja hur färgerna ska återges. Nikon AF Micro Nikkor 105mm f/2.8 D vid bländare 3,2.

 

Förstärk kylan

Blå färger associerar vi med kyla och vad passar väl då bättre än att låta vinterbilden av den snö- och istäckta strandkanten avbildas med ett blått färgstick. Ett resultat av det kalla ljuset från en mulen vinterhimmel.

För att vara säker på att man får med de kalla färgerna bör man inte använda automatisk vitbalans utan hellre vitbalans för dagsljus (symbolen men en sol på kameran). För riktigt kylslagna färgtoner utomhus kan man ställa in kameran på vitbalans för glödlampa. Eller helt enkelt lägga på ett blått färgstick i efterhand, med hjälp av ett bildbehandlingsprogram.

Objektiv: Nikon AF Micro Nikkor 105mm f/2.8 D vid bländare 9.

 

Lila – den mystiska färgen

Man ska vara medveten om färgernas psykologiska inverkan. Lila associeras ofta med mystik. Och där den tonar fram ur softningen i bildens nederdel kan nog också blomflugan upplevas lite mystisk, som om en utomjordisk varelse landat i rabatten. Fotograferad med ett Nikon AF Micro Nikkor 105mm f/2.8 D.

 

Inge Johnsson har sysslat med naturfoto sedan tonåren, är medlem i Helsingborgs fotoklubb och bor i Påarp, Skåne.

Vill du se fler av Inges naturbilder? Gå in på hans webbsida www.fotonatur.se

---

Frågor kring fototeknik?

Bli medlem i Facebook-gruppen för Objektivtest.se. Där kan du diskutera objektiv och fototeknik i allmänhet och få hjälp av oss och andra medlemmar.
https://www.facebook.com/groups/objektivtest.se/