• Skip to main content
  • Skip to secondary menu
  • Skip to primary sidebar

Objektivtest.se

Fotobutik samt tester och nyheter om objektiv

Varukorg

  • FOTOBUTIK
    • Batterier & laddare
    • Blixtar
    • Filter
    • Fotoböcker
    • Kameraväskor
    • Kikare
    • Makro tillbehör
    • Minneskort
    • USB-minnen
    • Objektiv
    • Objektivadaptrar
    • Objektivrengöring
    • Stativ
    • Telekonvertrar
  • NYHETER
    • Canon nyheter
    • Nikon nyheter
    • Fujifilm nyheter
    • Leica nyheter
    • Olympus nyheter
    • Panasonic nyheter
    • Pentax nyheter
    • Samyang nyheter
    • Sigma nyheter
    • Sony nyheter
    • Tamron nyheter
    • Zeiss nyheter
    • Photokina 2016
  • OBJEKTIVTESTER
    • CANON
    • LEICA
    • NIKON
    • PENTAX
    • SAMYANG
    • SIGMA
    • SONY
    • TAMRON
    • TOKINA
    • ZEISS
  • KAMERATESTER
  • ARTIKLAR
  • Bloggar
    • Christians blogg
    • Claes Grundstens blogg
  • TÄVLINGAR
  • OM OBJEKTIVTEST.SE

Resa i västra Australien del 2. Blogg av Claes Grundsten

21 april, 2018 av Claes Grundsten

Den andra delen i Claes Grundstens reseblogg från västra Australien tar oss genom eukalyptusskogar, upp bland lummigt gröna bergskedjor och längs undersköna kuststräckor. Häng med!

Resan började i Perth och tog oss österut mot Adelaide som var slutmålet.
Blogg av naturfotografen Claes Grundsten kamera Olympus E-M1 Mark II och Olympus M.Zuiko Digital 12-100 mm f/4 IS Pro
Eukalyptus bildar en naturlig allé.

Sydvästra Australien är ett viktigt område för biologisk mångfald, särskilt floran är artegen och endemisk. Vår färd fortsätter från den ena intressanta nationalparken till den andra.


Samtliga bilder är tagna med den kompakta men mycket kompetenta systemkameran Olympus E-M1 Mark II och zoomobjektivet Olympus M.Zuiko Digital 12-100 mm f/4 IS Pro, om inget annat anges. En idealisk utrustning för resor. Del 1 i denna blogg kan du läsa här.


I Walpole-Nornalup beundrar vi skogar med jätteträd. Här växer Australiens svar på Kaliforniens redwood och seqoia. Australiensiska eukalyptusträd som karri, jarrah och red tingle är imponerande stora och högresta, och de förekommer bara i detta hörn av världen.

De mäktiga karri-träden blir uppåt 90 m höga.
Red tingle är grövre, har i några fall en tunnel genom stammen, men är inte lika höga.

Bildspel
För att bläddra manuellt, rör muspekaren över bilden och använd pilarna. Klicka för att förstora.

I Valley of Giants går vi på en stadig metallställning uppe bland trädkronorna, 30-40 meter över marken. I det perspektivet upplever vi naturen som en trädlevande fågel.
Uppe i denna stadiga byggnadsställning bland trädkronorna får vi en stark kontakt med den högresta skogen och trädslaget red tingle.

Vi fortsätter till en annan och bergigare miljö. Stirling Range reser sig overkligt uppåt genom ett blått dis över den pannkaksplatta slätten norr om Albany, en kompakt kedja av toppar, nära sju mil lång och sju hundra meter över omgivningen, med orörda skogar på sluttningarna.

Stirling Range reser sig ovanför slätten norr om staden Alabany.

Bergskedjan kallades Koi Kyeunu-ruff av aboriginerna. Den formar en högrest och långsträckt ö mitt i det ändlösa vetebältet. Det västerländska namnet gavs av lantmätaren John Roe under en expedition 1835. Han ville hedra den första guvernören James Stirling, vid kolonin Swan River, nuvarande Perth.

Australien har flera liknande och ensamma bergstrakter som ofta är uppkallad efter någon invandrad pionjär och i inget fall är de någon alpin höjdare, men ändå kan de göra storartade intryck i landskapet eftersom omgivningen är platt, och nuförtiden är de hägrande mål för vandrare. Nationalparken Stirling Range bildades redan 1913 men är globalt sett nästan helt okänd. Fastmer ett lokalt dragplåster.

Bluff Knoll heter högsta toppen 1095 möh. Aboriginerna kallade den Bular Mial (många öron) som eftersom klipporna såg ut som gudomlighetens ögon.
En regnskur drar in över sluttningen på Stirling Range. Bergskedjan är en av världens artrikaste beträffande antalet växter.

Vi far till dit, till ”den sovande skönheten” som bergskedjan kallas i folkmun därför att siluetten liknar en liggande kvinna. Aboriginerna har skapat en brutal legend om Stirling Range.

Här levde en kängurufamilj berättas det, mamma, pappa barn, en kärnfamilj.

Hannen, som borde ägna sig åt matförsörjning, förlustade sig istället med sina kompisar vilket gjorde honan förbannad så hon gick på egen jakt. Efteråt ordnade hon och ungen en fest, men hannen blev arg när han kom hem och dödade honan och då blev ungen mordisk och dödade pappan vars kropp därefter bildade bergskedjan. Hans ben och armar formar topparna.

Denna myt om eller från drömtiden har muntligt levt vidare genom generationerna. Även som främlingar förstår vi vilken stark andlig relation det finns mellan människorna och naturen i dessa trakter.

Utsikt västerut från Mount Trio.
Det här motivet gladde mig att hitta. Bilden fångar i ett svep den säregna naturen i Stirling Range, vegetationen och topografin. Den höga pålen med bladkvast överst är den endemiska växten Kingia australis. Den kan bli 6 meter hög och 400 år gammal och finns bara i detta hörn av Australien. I bakgrunden syns mallée-träd, Eucalyptus stricta.
Brända träd nedanför Mt Success.
Vägen till Bluff Knoll.

Vi vill bestiga Bluff Knoll, bergskedjans högsta topp 1073 meter över havet, men den ligger ständigt i moln. Istället går vi upp på ett annat berg för att få överblick, Mt Trio 856 meter. Inom parentes sagt har vädret växlat från mulet och 16 grader vid kusten till 20 grader här bland bergen och slutar med strålande sol och plus 39 närmare Adelaide.

När vi blickar ut mot längdaxeln i Stirling Range, åter öster och väster, syns vildmarken breda ut sig. I norr och söder är det däremot inte långt ned till odlingsslätterna som är så vidsträckta att man nästan likt en medeltida geograf, kan tro att Jorden är platt.

Vegetationen sätter sin prägel på denna bergsnatur. Floran i Stirling Range är en av de artrikaste i hela världen. Tyvärr har det mesta blommat över och vårt schema medger inte att vi stannar önskvärt länge. Bildmaterialet blir därför inte så omfattande som jag hade velat. Detta är också en verklighet man får räkna med som resefotograf.

Uttorkad saltsjö på slätten.

Vi åker till Wave Rock trettio mil norrut från Stirling Range, en riktig turistfälla. Som en väldig surfvåg väller denna kända och 15 meter höga granitklippa mot besökaren. Här möter vi vår vän Gordon från Melbourne som kört hit med sin Landcruiser. Resten av tiden reser vi tillsammans.

Så här gick det till när den mäktiga formationen föddes. En tjock granitkropp hade trängt in under marken för obegripligt länge sedan, en så kallad batolit. Den täcktes länge av jord som attackerade klippan och sedan försvann pö om pö.

Under torrperioderna torkade jordskikten närmast markytan upp och då upphörde vittringen. Jorden djupare ned behöll däremot fukten och fortsatte lösa upp graniten året runt och allt djupare ned. Allt eftersom tiden gick skyfflades det torra materialet på ytan bort av regn och störtfloder. När till slut all jord och nedvittrat berg hade försvunnit stod Wave Rock i dagen, och hela granitkroppen, batoliten, hade blivit en domformad kulle i landskapet.

Den mäktiga Wave Rock.
Balancing rock i nationalparken Porongurup.

Utanför staden Esperance väntar den största överraskningen på hela resan, en skärgård av nästan skandinavisk typ. Archipelago of the Recherche är lokalt även känd som Bay of Isles. Den omfattar 105 större öar och 1500 nakna skär utspridda längs en 23 mil lång kust; en mardröm för gamla tiders skeppare!

Berggrunden består av rödlätt granit och öarna bildar högresta kupoler som sluttar brant ner mot vattnet. Vyerna påminner om Bohuslän, men den barblottade berggrunden har inte slipats av någon inlandsis. Bara en av öarna är tillåten att besöka i denna arkipelag som avsatts till ett skyddat naturreservat.

Vi tar oss till nationalparken Cape Le Grand på fastlandet och spanar ut mot övärlden. Lucky Bay är en snövit playa med mängder av turister men få simmare. Vattnet är inte särskilt varmt i dessa farvatten som dessutom håller sig med vithajar och späckhuggare. Hajattackerna har blivit vanligare, får vi höra. Havets storvilt har blivit talrikare på senare år.

Bildspel
För att bläddra manuellt, rör muspekaren över bilden och använd pilarna. Klicka för att förstora.

Ett tilltalande samspel mellan klippblock och vegetation.
Frenchmans Cap är en granitskapelse i nationalparken Cape Le Grande. För att få ett hum om hur väldig den är, klicka på bilden för att förstora den och ta en titt på bestigaren högst upp!

Nullabor Plain bildar en jämnplatt och mestadels trädlös slätt som nästan är lika stor som halva Sverige. Över den löper Australiens rakaste väg, 15 mil utan minsta krök. Vi kör där för att nå den ensamma posteringen Eucla vid gränsen mot South Australia.

Längre norrut korsar transaustraliska järnvägen detta enorma flackområde och rälsen har en femtio mil lång raksträcka! Mil efter mil är vidderna folktomma. Längs kusten kastas slätten ned mot The Great Australian Bight, den stora australiska bukten. Bunda Cliffs är världens längsta ihållande kustklint eller snarare bergvägg, 60–120 meter hög och tio mil lång. Baxter Cliffs heter en västlig del av samma klint.

Bildspel
För att bläddra manuellt, rör muspekaren över bilden och använd pilarna. Klicka för att förstora.

Hela sträckan där Nullabor Plain möter havet är oerhört storslagen, 40 mil kust utan en tillstymmelse till skyddad hamn. Vi stannar vid en utsiktspunkt nära Eyre Highway, huvudvägen mot Adelaide.

Bäst som jag fotograferar Bunda Cliffs ropar en person: delfin. På ett annat ställe vid stupets kant ser vi en hjord med cirka 20 flasknosdelfiner som simmar, leker och plaskar rakt under fötterna.

Flasknosdelfiner. Olympus OM-D E-M1 Mark II med zoomen Olympus M.Zuiko Digital 12-100 mm f/4 IS Pro.
Olympus OM-D E-M1 Mark II med Olympus M.Zuiko Digital 300 mm f/4 IS Pro och 1,4x konverter
Olympus OM-D E-M1 Mark II med Olympus M.Zuiko Digital 300 mm f/4 IS Pro plus Olympus 1,4x telekonverter. 420 mm brännvidd (motsvarande 840 mm för småbildsformat). 1/250 sekund, bländare 10 vid ISO 250.

Vi åker till lilla staden Ceduna i South Australia. Där är urbefolkningen ett mer påtagligt inslag i stadsbilden än vi sett i andra städer. Härifrån gör vi en avstickare med Gordons fyrhjulsdrivna Landcruiser och fortsätter rakt norrut, in i öknen i Yumbarra Conservation Park, 100 km på ett slingrande hjulspår Goog´s Track, upp och ned över 10 till 20 meter höga sanddyner.

Hjulspåret leder in i ingenmansland, sanden täcks av snårig bush, här vandrar få människor frivilligt. Naturen känns ändlös och tilltalande enformig ända tills vi når Goog´s lake, en uttorkad saltsjö som särar på snåren och öppnar dynerna för en nästan milsvid och snövit yta. Saltkrustan ger ljus åt landskapet.

Vi möter också en del av det speciella, ökenanpassade djurlivet. Närmare bestämt ett par av traktens spännande ödlor.

Olympus E-M1 Mark II med Olympus M.Zuiko Digital 300 mm f/4 IS Pro och 1,4x konverter
Olympus OM-D E-M1 Mark II med Olympus M.Zuiko Digital 300 mm f/4 IS Pro plus Olympus 1,4x telekonverter. 420 mm brännvidd (motsvarande 840 mm för småbildsformat). 1/500 sekund, bländare 14 vid ISO 200.
Olympus OM-D E-M1 Mark II med Olympus 300 mm f/4 IS Pro
Olympus OM-D E-M1 Mark II med Olympus M.Zuiko Digital 300 mm f/4 IS Pro (motsvarande 600 mm för småbildsformat). 1/250 sekund, bländare 14 vid ISO 500.

När vi stannar vid stranden av denna sjö som inte har något vatten, övergår skymningen i månsken. En markerad lägerplats har röjts för de som med fyrhjulsdrivet är på väg mot kontinentens inre.

Olympus OM-D E-M1 Mark II med Olympus M.Zuiko Digital 7-14 mm f/2,8 ED Pro. 5 sekunder, bländare 3,5 vid ISO 2000.

Vi har nått en ödslig plats där naturen fortfarande råder, där det enda tecknet på mänsklig existens är det långa hjulspår som Goog Denton började röja 1973, in mot kontinentens väldiga inre. Vissheten att samma ökenterräng fortsätter vidare tre hundra mil norrut, bort mot kontinentens nordkust, är hissnande.

Utslängda på ytan av Goog´s lake ligger tunga lavaliknande block som vi har svårt att förklara.

Den sista nationalparken på vår långa resa heter Lincoln och ligger längst ned på halvön Eyre. På väg dit stannar vi nära Steaky Bay för att titta på australiska sjölejon.

Olympus OM-D E-M1 Mark II med zoomen Olympus M.Zuiko Digital 12-100 mm f/4 IS Pro.
Olympus OM-D E-M1 Mark II med Olympus M.Zuiko Digital 300 mm f/4 IS Pro plus Olympus 1,4x telekonverter. 420 mm brännvidd (motsvarande 840 mm för småbildsformat). 1/400 sekund, bländare 10 vid ISO 200.

Nationalparken Lincoln omfattar en utstickande halvö som kallas Jussieu. Kustnaturen i området växlar mellan kalkstensklippor och vita sanddyner av mäktig storlek. I detta sistnämnda ökenartade strandparti behöver man fyrhjulsdrivna fordon. Vi följer sanden och stannar för att bestiga en hög dyn. Återigen slår det mig att Australien har ofattbart många storslagna kuststräckor.

Bildspel
För att bläddra manuellt, rör muspekaren över bilden och använd pilarna. Klicka för att förstora.

Den långa resan avslutar vi i Adelaide efter 437 mil. Väldigt mycket bilåka har det blivit för att vara helt i min smak, men detta är en förutsättning om man vill se dessa märkliga naturmiljöer och uppleva storheten i det australiensiska landskapet.

Min slutsats av kameratestet är överväldigande positiv. Det har varit en befrielse att fotografera med Olympus kameror som är lätta och snabbarbetade, rika på finesser och objektiven ger synnerligen skarpa bilder.

 

Läs även:

  • Resa i västra Australien! Blogg av Claes GrundstenResa i västra Australien! Blogg av Claes Grundsten
  • Claes Grundsten bloggar: Graduerade gråfilter för digitalkameror räddar landskapsbildenClaes Grundsten bloggar: Graduerade gråfilter för…
  • Claes Grundsten bloggar: Höst i SkåneClaes Grundsten bloggar: Höst i Skåne
  • Claes Grundsten bloggar: Färgstarka ArgentinaClaes Grundsten bloggar: Färgstarka Argentina
  • Argentinska äventyr! Blogg av Claes GrundstenArgentinska äventyr! Blogg av Claes Grundsten
  • Claes Grundsten bloggar: Djurliv i Andernas höga bergsöknarClaes Grundsten bloggar: Djurliv i Andernas höga…

Reader Interactions

Lämna ett svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Primary Sidebar

Sök tester och inlägg

FÖLJ OSS PÅ FACEBOOK

Brutus Östlings nya handbok om naturfoto. Köp ett signerat exemplar!

Konsten att fotografera fåglar och andra djur - version 2.0 av Brutus Östling fotobok och naturfotografering

Mest lästa artiklarna

  • Tio av världens skarpaste objektiv
  • Första intrycken: Nya telezoomen Tamron SP 150-600 mm G2
  • Telekonvertrar – så fungerar de i praktiken
  • Objektivtest: Tio fantastiska fynd för fullformat
  • Åtta monstruösa teleobjektiv!
  • Expertens tips: Så fotograferar du hundar
  • Nikon Micro AF-S 105 mm f/2,8 G ED VR Test
  • Canon EF 500 mm f/4 L IS II USM Test – mångsidigt supertele

Senaste blogginläggen

  • Claes Grundsten: Ett halvår i naturen med Olympus E-M1 Mark II
  • Claes Grundsten: Resa i västra Australien med Olympus E-M1 Mark II - del 1
  • Claes Grundsten: Resa i västra Australien med Olympus E-M1 Mark II - del 2
  • NYHET: Nikon Z 70-200/2.8 för Nikons spegelfria kameror!
  • NYHET: Olympus M.Zuiko Digital ED 150-400 mm f/4.5 TC1.25x IS PRO
  • Expertens tips: Så fotograferar du hundar
  • Tio av världens skarpaste objektiv
  • TEST: Leica D-Lux (Typ 109) – lyxkompakt med systemkamerasensor
  • Fototips - så tar du bilder med magiskt motljus
  • TEST: Tamron SP 90 mm f/2,8 Di VC USD Macro version II
  • TEST: Sigma 105 mm f/2,8 EX DG OS HSM Macro
  • Fototips – låt formen bli motivet
  • NYHET: Samyang XP 10 mm f/3,5 – extrem vidvinkel för fullformat!
  • NYHET: Samyang AF 85 mm f/1,4 FE – nytt porträttobjektiv för Sony
  • TEST: Tio fantastiska fynd för fullformat!
  • Fototips – fokusera på naturens färger
  • TEST: Test: Nikon F2AS – manuell goding med tyngd
  • Tre nya fullformatsobjektiv från Tamron, för Canon, Nikon & Sony
  • TEST: Sigma 18-35 mm f/1,8 DC HSM Art – chockerande bra!
  • NYHET: Nikon AF-S 120-300 mm f/2.8 – ljusstark telezoom för natur & sport
  • Telekonvertrar – så fungerar de i praktiken
  • Tamron lanserar 70-180 mm f/2.8 telezoom för Sony FE-fattning
  • Världens åtta största teleobjektiv!
  • TEST: Samyang MF 100 mm f/2,8 ED UMC Macro

Copyright © 2021 · Objektivtest.se