Tamron SP 400 mm f/4 LD IF – en ljusstark gammal kanon!

Bra och ljusstarka teleobjektiv kostar ofta hisnande summor. Men klarar man sig med manuell fokus finns det möjlighet att göra fynd på begagnatmarknaden.

När jag för ett par år sedan promenerade runt i Lund i jakt på lämpliga motiv för ett objektivtest i tidningen FOTO, passade jag också på att släntra in på Mattssons Foto. De har en rätt fin begagnatavdelning där man ibland kan hitta intressanta prylar.

Och det här skulle visa sig bli just ett sådant tillfälle. För bland diverse gamla analoga kameror och svarta och vita objektiv tronade ett militärgrönt 400 mm tele. Ett veritabelt kanonrör med ett oemotståndligt coolt utseende! Nämligen ett Tamron SP 400 mm f/4 LD IF.

Manuellt men ljusstarkt

Jag kände igen objektivet från reklam i gamla nummer av FOTO men hade aldrig sett det i verkligheten. Objektivet tillverkades mellan 1988 och 1995 och tillhörde Tamrons professionella serie, där det även ingick ett militärgrönt 300 mm f/2,8. Tyvärr konstruerades de lite för tidigt för att utrustas med autofokus. Det var ju fortfarande en rätt ny finess 1988 – Canons EF-system med autofokusobjektiv kom på marknaden året innan och det tog något år innan tredjepartstillverkare som Tamron, Sigma och Tokina hann ikapp.

Så objektivet framför mig hade manuell fokus. Men i gengäld var det relativt ljusstarkt, med en maximal bländaröppning på f/4. Och så var det utrustat med Tamrons Adaptall-2 fattning, vilket innebar att det med rätt adapter kunde monteras på nästan alla systemkameror som tillverkats.

Det här objektivet var så förföriskt att jag inte riktigt kunde släppa det. Skicket var utmärkt och dessutom ingick, förutom motljusskydd och en Adaptall-adapter för Nikon, även en Tamron 1,4x telekonverter. Och den visade sig vara specialkonstruerad för att passa just Tamron SP 400 mm f/4 LD IF, både optiskt och utseendemässigt. Hela kitet såldes i en original axelväska som skräddarsytts för objektivet och konvertern. Och priset? 6000 kronor. Det började kännas lite grand som ett fynd…

Men som man brukar säga, utseende är inte allt. Frågan var hur den här gamla kanonen skulle prestera rent optiskt? Så jag letade igenom FOTOs arkiv med MTF-kurvor och fann till min glädje att Tamrons 400 mm tele faktiskt fanns med. Och kurvorna såg riktigt bra ut! Nämligen så här:

MTF för Tamron SP 400 mm f/4 LD IF

 

Skarpt nog

Förvisso ligger inte MTF-kurvorna lika högt som hos Canons och Nikons 400 mm f/2,8 telen (se t.ex. vårt test av Nikon AF-S 400 mm f/2,8 G ED VR). Men högt nog för att ge skarpa bilder även med moderna digitalkameror. Så det blev ett köp!

Men givetvis tog jag några testbilder först. Det blev en kort promenad i Lunds botaniska trädgård, där jag inte hittade vare sig fåglar eller särskilt spännande människor att fotografera. Men med en närgräns på 3 meter gick det att få rätt fina utsnitt ur blomsterrabatterna.

 

Resultatet var övertygande. Jag provade även konvertern, som visade sig vara rätt pillig att montera på. Först måste Nikon-adaptern monteras av från objektivet, sedan ska konvertern på. Och till slut fästs adaptern bakpå den. Med konverter och motljusskydd monterat, alltihop i samma olivgröna ton, blev det verkligen ett kanonrör som hängde på kameran. Jag började oroa mig för hur besökarna i parken skulle uppfatta det…

Konvertern visade sig ge en påtaglig försämring av både kontrast och detaljskärpa, vilket var ganska väntat. En riktigt bra 1,4x konverter brukar sänka MTF med ungefär 10 procent (se vårt test av Canon Extender EF 1,4x III). Här var det definitivt en större försämring än så men om det berodde på att konvertern i sig inte riktigt höll måttet eller att den inte satt perfekt monterad är svårt att säga.

Resultatet skulle kunna bli fullt användbart med hjälp av lite bildbehandling, t.ex. kontrastökning och skärpning, men jag lade aldrig någon tid på att testa konvertern mer ingående. Den var som sagt ganska omständlig att använda. Och någon MTF-mätning av Tamron SP 400/4 LD IF plus konverter fanns heller inte i testarkivet.

400 mm i jämförelse

Väl hemma med mitt nyinköpta objektiv började jag forska lite mer på dess specifikationer. Tamron SP 400 mm f/4 LD IF är konstruerat av tio linser i sju grupper. En linsgrupp korrigerar för sfärisk aberration. Och två av linserna är av LD-glas (Low Dispersion) som motverkar felaktig färgbrytning, dvs kromatisk aberration. Men trots LD-glasen så gick det ändå att se ett visst mått av blålila kromatisk aberration. Den är dock ganska enkel att korrigera bort om man fotograferar i raw-format.

En komplett tabell med tekniska data finns längst ned i artikeln.

Så hur väl står sig Tamron SP 400mm f/4 LD IF mot andra jämförbara 400 mm telen? Vi har testat Canon EF 400mm f/5,6 L USM, som lanserades 1993 men fortfarande kan köpas nytt. Vi har också tittat närmare på ett annat hyfsat ljusstarkt 400 mm tele från ungefär samma tidsepok, nämligen Minolta AF APO 400mm f/4,5 G. Det kom ut samma år som Tamrons objektiv slutade tillverkas, dvs 1995 och betingar ett rätt högt pris på begagnatmarknaden. Både Canons och Minoltas versioner har autofokus.

Så här ser våra MTF-mätningar ut för de tre objektiven. Röda kurvor representerar full bländare och blå kurvor bländare 8. Heldragen linje = radiell MTF. Streckad linje = tangentiell MTF. Klicka på illustrationen för att förstora upp den.

Ett ganska jämnt resultat. Canon och Tamron är mycket lika men Canons har en aning mindre kromatisk aberration, vilket dock inte syns i MTF-kurvorna ovan. Minoltas gamla tele är faktiskt skarpast, även om det tappar lite grand mot kanten. Men tittar man på bilder som användare publicerat på webben förefaller det också ha mest röd-grön kromatisk aberration av de tre objektiven.

Slutsatsen är att Tamrons gamla 400 mm tele rent optiskt är fullt i klass med modernare och mer välkända konstruktioner. Men så var det ju det där med fokusen…

Testfotografering vid Hornborgasjön

I april 2014 tog jag med objektivet på dess första riktiga fotografering i min ägo, nämligen till Hornborgasjön där jag hade hyrt gömsle och skulle fotografera tranor. Med flera tusen fåglar struttande omkring på fälten intill sjön fanns det gott om motiv inom räckhåll för ett 400 mm tele.

 

Tamron SP 400 mm f/4 LD IF har internfokusering, därav förkortningen IF i modellbeteckningen. Tack vare det är den manuella fokusen mycket mjuk och snabbjobbad.

Men att ställa skärpan på rörliga motiv med ett 400 mm tele är verkligen inte lätt. Och tranorna är sällan stilla några längre stunder utan promenerar runt och letar efter sädeskorn och annat mums på marken. Så det krävdes en hel del exponeringar för att få en handfull skarpa bilder på minneskortet.

Efter den här utflykten blev det inte särskilt mycket mer fotograferat med objektivet. Ett halvår efter Hornborgasjön tog jag med det till Bjärehalvön där jag använde det för att fotografera och filma sälar på stranden (se videoklippet nedan, tyvärr utan ljud).

Men det var sista gången jag använde Tamrons gröna telekanon. En månad senare sålde jag objektivet till en fågelfotograf i mellersta Sverige, som förhoppningsvis utnyttjar det mer.

Tamron SP 400 mm f/4 LD IF är ganska ovanligt på begagnatmarknaden och de som annonseras ut brukar försvinna ganska snabbt. Priserna varierar från 5000 ända upp till 15 000 kronor, vilket dock är överpris. Hittar man ett exemplar i fint skick för under 8000 kronor kan det vara värt att satsa på. Men då ska det vara komplett med 1,4x konverter, även om man inte har för avsikt att använda den.

Tekniska data

Tamron SP 400 mm f4 LD IF

Uppmätt brännvidd: 387 mm

Bildformat: 24×36 mm (fullformat)
Horisontell bildvinkel: 5,2° (fullformat)/3,4° (APS-C)
Filterdiameter: 112 mm (vid frontlinsen). Även 43 mm insticksfilter (vid bakre änden).
Närgräns: 3 m
Minsta bländare: 32
Mått: 29,3 cm (längd), 11,8 cm (diameter)
Vikt: 2270 g
Övrigt: Motljusskydd och väska ingår. Tamron Adaptall-2 fattning.