2) Någonstans påstår också nördar att en mindre sensor ger betydligt mindre ljus vid samma bl. t.ex. 2.8 Om det är så, vem vinner i så fall m a p dessa två faktorer (vid fågelfoto)? För att vara ”snäll” bortser vi från Sonys quasi 15 bl. stegs dynamiskt omfång, som ändå bara gäller vid 100 ASA…

DVS, Olympus 20 mp 840 mm (med 1.4 x) utan crop eller Sony´s 45 mp 400 mm med hård crop-digital zoom?? Underförstått att du sedan vill göra t.ex. en 70×100 förstoring på papper…
Mycket tacksam för ett svar,
/Gunnar Colding

Mvh
Uwe

Claes Grundsten hälsar men vi svarar i hans ställe:

Det är mycket riktigt att nedbländning till riktigt små bländare ger upphov till diffraktion som försämrar skärpan. För fullformat brukar den gränsen gå vid f/8 eller f/11, vid APS-C vid ungefär f/5,6 och för Micro Four Thirds (M4/3) redan vid f/5 eller f/4. En del M4/3-zoomobjektiv har sämre ljusstyrka än så vilket innebär att de aldrig kan ge den skärpa som optiken teoretiskt är kapabel till.

Trots diffraktionsgränsen vill man ändå ibland blända ned betydligt mer vid specifika motiv, oftast landskap. Man får helt enkelt kompromissa mellan högsta möjliga skärpa i ett smalt plan eller längre skärpedjup med en aning mjukare helhetsintryck. Det sistnämnda kan man till viss del kompensera genom att skärpa bilden lite mer i efterbehandling.

Mvh

Objektivtest.se

Intressant. Noterar att du använt bländare 22 på flera bilder. Jag har alltid fått höra att mindre bländare än 8 skaman inte använda för då uppstår diffraktion. Hur är det egentligen?

Tack för en intressant fråga Fredrik

Kameran är ett verktyg som man måste känna sig bekväm med. Ergonomin i handhavandet är viktig för mig, jag vill ha en kamera som känns bra. Jag gillade X-T2, optiken är suverän men när E-M1 MkII dök upp och jag kände på den, föll jag pladask. Den känns stryktåligare, är något mindre, har en massa finesser som saknas i Fujikameran, displayen är mer praktisk eftersom den kan vridas i alla ledder, och dessutom tycker jag bättre om ett originalformat i proportionerna 4/3 (samma som de analoga 6×4,5 eller 9×12) än ett i 3/2 (gamla småbildsformatet). Olympuskameran är enligt min uppfattning, den bästa tulipanarosen som tillverkats av en kamerafabrikör någonsin. Den funkar utmärkt för landskap när man kopplar in High Resolution, och den funkar superbt för snabba motiv som djur tack var bra autofokus, extremt tydlig manuell fokus eller om man vill använda den unika funktionen ProCapture som ger fotografen möjlighet att fånga blixtrande skeenden. Optiken i X-T2 och E-M1 MkII är i båda fall excellenta, men Olympusgluggarna är mindre, tydligast är det om man jämför långa telen, Olympus 300 mm med Fujis 100-400 mm.

Min uppfattning är att mobiltet dvs förmågan att enkelt kunna röra sig i markerna är den kanske viktigaste faktorn för framgångsrik och kreativ naturfotografi. Stor och tung utrustning är ett hinder, och den är egentligen bara riktigt användbar i fasta situationer, när man sitter i en jeep eller ett gömsle, när man åker bil till en utsiktsplats eller fotograferar från flygplan. Är man en superatlet kanske det går bra i andra lägen också. För mig som är mest intresserad av marknära och deltagande naturfotografi i vildmarken betyder liten utrustning oerhört mycket för bildresultatet. Somliga tycker att kameror med spegel ger en bättre sökarbild än de spegelfria med elektronisk sökare, som både X-T2 och E-M1 MkII har. Detta är också en personlig fråga. Jag tycker idag bättre om den spegelfria sökaren eftersom den gör det betydligt lättare att fokusera manuellt (tack var en röd bård där skärpan ligger), och jag använder ofta manuell fokusering.

Att du vill gå över till en mindre kamera med mindre sensor, tycker jag sålunda verkar sunt, men det beror också på vilka motiv du plåtar. Bara du kan veta.

Så till frågan om bildfilerna. Olympuskameran har en sensor med 20 mp i normalfallet, X-T2 har 24. När jag jämför bildfilerna tycker jag det dynamiska omfånget är likartat mellan dem, men Olympusfilerna har ett bett som överraskade mig positivt. De tål stora förstoringar. Med High Resolution som ger 80 mp i råformat på Olympus, får man ett ännu bättre dynamiskt omfång tack vare att kameran tar fyra bilder av motivet (den måste då stå på ett stativ). Dessa sammansmälts i kameran till en bild. Skillnaden mot en fullformatare med över 40 mp är sannolikt inte märkbar. Jag har inte själv jämfört, men hört av andra. Och de skillnader man upplever på skärmen i 100% eller större är inte relevanta, annat än i extrema beskärningar eller förstoringar. Inom fotografkretsar är det alldeles för mycket detaljsnack om bildfilerna, utan hänsyn till den praktiska användningen. Man måste snarare utgå från hur bilderna ska visas. På sociala medier duger mobiltelefonen tekniskt sett. För normala printar upp till en meter kan man få fantastiska resultat med de bästa kompaktkamerorna, printar som i en blindtest är svåra att skilja från de som är gjorda med en fullformatare. Bildsensorns storlek får allt mindre betydelse i takt med den tekniska utvecklingen. Så är det.

Jag har egentligen bara en kritsik aspekt på spegelfria kameror som X-T2 och E-M1 MkII och det gäller batteriets livslängd. Spegelfria kameror kräver mer el, och när jag jämför med mina erfarenheter av en stor fullormatare som Canon EOS 5 MkII, så är detta den enda nackdelen jag upplevt. X-T2 och E-M1 MkII har ungefär samma kapacitet vad gäller batteriet, men båda är underlägsna den stora fullormataren. Förhoppningsvis kommer det finnas ännu bättre batterier framöver. Jag tar med tre extra på längre fototurer. Dä känner jag mig trygg.

Hoppas du fick lite input till dina funderingar.
Lycka till med fotografin
Claes

Mycket intressant skrivet och med fina bilder.

Såg att du gått från en X-T2 till en E-M1 MkII. Var det annat än optikens storlek som bestämde den flytten? Funderar själv på att gå från M43 (16mp i mitt fall) till någon av Fujifilms kameror i mellansegmentet (X-T20 eller X-E3). Själv saknar jag visst dynamiskt omfång från mina råfiler (Panasonic G80), tycker jag får jobba som en gnu för att få bilderna som de ska se ut. Hade inte det problemet när jag körde NIkons DSLR eller en A7 från Sony.

Gör jag fel i att gå över till APS-C igen är tanken…. =P Tar gärna lite tips.
Har haft flera m43-objektiv, men har sålt av efter hand. Hamnade till slut med en G80 och 12-40 Pro. Tyckte att storleken blev…stor…mot vad man fick ut av bilderna.

När jag körde min E-M10 från Olympus så kändes det mer ok. Den gav andra färger, en annan ”look” om man så vill. Kände att jag tappade lite när jag gick över till Panasonic. ”Något” saknades för mig. Sen kan 16mp som de båda har, kännas lite lite när man vill beskära. Hur upplever du den högre upplösningen på din kamera?

Mvh Fredrik

Industrifotografering är inte kameran avsedd för. Det pysslade jag med yrkesmässigt och då var det uteslutande Hasselbladaren eller Sinar storformat som gällde. På filmtiden. Mellanformat är ju det rimliga för yrkesmässig industrifoto.

Själv är jag bara en entusiast, men jag använder samma uppsättning. Det blir mest fåglar, autofokusen är den bästa bland de spegellösa kamerorna bakom Sony A9. Dock så är det en bit kvar till Nikon D500 eller Canon 7d mkII när det gäller autofocus.