Australien lockar många fotografer, men ligger långt bort. Flertalet svenskar reser till östra delen, Melbourne och Sydney. Men denna gång är jag mer intresserad av sydvästra hörnet och flyger därför till Perth för att ta mig till Adelaide med hyrbil, genom trakter som jag aldrig tidigare besökt.

Urbefolkningen, aboriginerna, har levt i dessa delar under minst femtio millennier. Den första brittiska bosättningen etablerades 1826 utanför dagens Albany, en stad på sydkusten. Sedan dess har naturen och landskapet närmast kusterna omdanats stort av de inflyttade, men vidderna i kontinentens inre är oförändrade ödemarker. Denna ändlösa intighet i ”the outback”, är en lisa för alla sinnen. Jag älskar den!

Att resa med lätt fotoutrustning

Ett syfte med resan är att jag, som ambassadör för Olympus kameror, vill testa utrustningen på en långresa. Genom åren har jag gjort otaliga resereportage och vet av erfarenhet vilka bildbehov man brukar ha. För det mesta följer jag två linjer som fotograf: bildjournalistik och konstfotografi. Valet av motiv och fotovinklar är olika för dessa genrer

Som bildjournalist vill man göra en bildberättelse, gärna ihop med en text. Till det krävs omväxlande översiktsbilder och närbilder, snapshots och planerade kompositioner, allt i en blandning med landskap, djur, växter, människor och urbana miljöer. Flertalet bilder kan oftast fotograferas utan stativ.

På resande fot använder jag många brännvidder, ibland ett tele, ibland en vidvinkel, zoomobjektiven är mycket tacksamma. Alla bilder behöver inte, kan inte och ska inte vara pangbilder. Flertalet måste däremot understödja berättelsen i sin helhet och helst inkludera en och annan pärla som griper tag i betraktaren. Snabba och lätta kameror underlättar detta arbete, men man är också i händerna på vädret och slumpen.

Ofta tillbringar man bara en kort stund på en plats. Arbetet kräver att man snabbt skaffar sig en uppfattning om vad den nya platsen kan erbjuda för motiv, och hur man bäst återger dem. Sällan krävs extremt hög upplösning i bildfilerna. Bilderna ska ”bara” visas i tidningsreportage, böcker, sociala medier, bildspel eller föredrag.

Konstfotografin kräver en annan approach. Min uppfattning är att bilderna ska vara personliga, solitära, ha hög verkshöjd och bjuda på en estetisk och/eller fotografisk finess. I mitt fall handlar konstmotiven jag letar efter oftast om medryckande vyer eller intresseväckande detaljer och stämningar i landskapen. Ljuset, landformerna och samspelet mellan motivets olika ingredienser ska bygga upp ett visuellt uttryck.

Till denna typ av bilder vill jag helst ha en mycket hög teknisk upplösning, bland annat för att få bästa dynamiska omfång i ljusvalörerna och för att kunna visa dem i stort format på utställningar. De flesta konstbilder gör jag med hjälp av ett stativ.

Kameran jag tog med är en Olympus OM-D E-M1 Mark II. Fördelen med denna, förutom att den är liten, är att den levererar bra resultat för båda mina genrer. Det vet jag efter testerna hemmavid. Nu vill jag se hur det blir i praktiken när man är långt borta. Hur fungerar Olympus-kameran på långväga resor om man vill göra både bildjournalistik och konstfotografi?

 

Kamerautrustningen väger totalt 4,7 kg. I väskan (av märket f-stop) har jag två hus: Olympus E-M1 Mark II och Olympus Pen-F (som en backupkamera med samma objektivfattning) plus tre objektiv: vidvinkelzoomen Olympus 7-14 mm f/2.8 Pro, standardzoomen Olympus 12-100 mm f/4 IS Pro och teleobjektivet Olympus 300 mm f/4 IS Pro plus 1,4x telekonverter.

En fullformatsutrustning med samma täckning av bildvinklar, två kamerahus och objektiv med motsvarande brännvidd väger dubbelt så mycket och är avsevärt mycket större och otympligare att hantera under transporter och vid fotograferingen.

Mängder med fåglar!

I början av februari 2018 flyger Jill och jag till Perth, miljonstaden där de första immigranterna slog sig ned 1829. Genast fortsätter vi till Penguin Island, en dryg timmes bilresa söderut. Där lever 1200 dvärgpingviner tillsammans med ett oräkneligt antal tygeltärnor och 500 pelikaner, samt andra fåglar förstås.

En kort båtfärd för oss till den sevärda ön som består av sand och ett förstenat korallrev. Turisterna går på stigar vilka försetts med trappor och brädspänger. De näpna pingvinerna visar sig nästan bara i skymningen och gryningen, men det finns ett center där de kan ses på nära håll hela dagen. Jag fotograferar under ett par timmar. Ön är inte mer än en knapp kilometer lång. Alla objektiven kommer till användning.

Bildspel
För att bläddra manuellt, rör muspekaren över bilden och använd pilarna. Klicka för att förstora.

Vinodlingar och eukalyptus

Området kring Margaret River är det mest kända vindistriktet i Western Australia. Vi fortsätter dit. Skörden pågår, druvorna hänger i klasar och många gårdar har skyddat sina rankor med ett nät mot fåglar och kängurus.

I detta, det allra sydvästligaste hörnet av Australien, ser landskapet ut som en korsning mellan engelsk och tysk landsbygd. Väldiga sädesfält växlar med stora betesmarker och mellan dessa öppna ytor står lövskogen som slutna öar eller dungar.

Terrängen böljar och främst träden gör naturen exotisk. Genast märker man att bladverken i trädsläktet eukalyptos har en graciös karaktär, ofta med en ovanlig grågrön ton. Stammarnas mönstrade bark och vidlyftiga trädkronor känns främmande.

Vi besöker Vasse Felix, den äldsta vingården i delstaten. Provsmakning lockar. Odlingarna började 1967 och är således inte särskilt gamla. Regionen som helhet skryter med sin perfekta terroir för druvorna Cabernet Sauvignon och Chardonnay: en kornig lerjord kombineras med ett medelhavsklimat under påtagligt marint inflytande. Vingårdens prov på Cabernet smakar onekligen utsökt.

I Alabany hittar vi senare ett tämligen nystartat whiskydestilleri, Limeburners, som också måste testas och plåtas. Vid båda dessa platser använder jag den smidiga kameran Olympus Pen-F med vidvinkelzoomen 7-14 mm f/2.8 för att få användbara reportagebilder.

Grottor och omväxlande kustlandskap

Cape Leeuwin är den mest sydvästliga punkten i Australien, givetvis en nationalpark och den ligger inte så långt bort. På vägen dit går vi ned i en makalös droppstensgrotta, Jewel Cave som har öppnats för turism och en fotografisk utmaning. Att använda stativet är förbjudet vilket tvingar mig att fotografera handhållet på långa slutartider och ISO 6400 i en dov belysning.

Vid fyren på udden Cape Leeuwin kan man med tubkikare upptäcka havsfågelarter som albatross. Under våren (september/oktober) är platsen också superb för valskådning. Jag intresserar mig mest för kustlandskapet som bjuder på intressanta motiv för konstfotografin.

Vid Hamelin Bay simmar spjutrockorna upp mot stranden och låter sig klappas av turister. Denna västliga del av Australiens sydkust har också mängder av maffiga granitklippor. Under resan mot Adelaide åker vi flera gånger ned till havet där vi ser ödsliga sandbeacher invallade av bulliga granitberg.

Bildspel
För att bläddra manuellt, rör muspekaren över bilden och använd pilarna. Klicka för att förstora.

Djurlivet i västra Australien omfattar både stora djur som grå jättekänguru och emu men också ett rikt fågelliv med bland annat rosenkakadua, västlig rosella, ringparakit och grå currawong som är endemisk för den här kontinenten (se bildspelet nedan).

 

Del 2 av Claes Grundstens reseskildring kan du läsa här.