Den stora och skarpa sökaren, den höga skärpan och färgåtergivningen och det låga bruset gör Fujiflm X-T1 till en riktigt trevlig systemkamera för proffs och kräsna hobbyfotografer.
Fujifilm har satsat mycket på retrodesign, oftast kameror med omisskännliga drag av klassiska mätsökarmodeller. En nischad inriktning helt klart men många fotografer har uppskattat formgivningen med tydliga rattar för slutartid och bländarinställning. Och Fuji har också varit duktigt på att bygga ut systemet med riktigt attraktiva objektiv som passar målgruppen, bland annat finns här ett flertal ljusstarka vidvinklar, normalobjektiv och telen som passar som handen i handsken för gatu- och porträttfotografi.
Företagets toppmodell, Fujifilm X-T1, lämnar mätsökardesignen men behåller flera av de klassiska dragen. På ovansidan finns hela tre rejäla rattar – en för val av slutartid, en för exponeringskompensation och en för ISO-inställning. I övrigt är utformningen mer åt SLR-hållet, med ett litet utsvängt handgrepp på framsidan och en kantig sökarupphöjning på ovansidan.

Fujifilm X-T1 funkar utmärkt för gatufoto, särskilt när den används med de av Fujis objektiv som är utrustade med linjärmotor (LM). De ger både snabb och tyst autofokus. Bilden togs med standardzoomen Fujinon XF 18-55 mm f/2,8-4 R LM OIS som kan köpas i paket med kameran. Exponering: 1/400 s, bländare 4 vid ISO 200. Brännvidden var 55 mm. Klicka på bilden för att se den större. Foto: Christian Nilsson.
Stor sökare
X-T1 har dock enbart elektronisk sökare, vilket är förståeligt med tanke på designtänket hos den här kameran. Här får inte plats någon optisk. Men den elektroniska sökaren är en av de allra bästa jag sett. Inte nog med att den är högupplöst och därför ger en mycket detaljrik bild. Den är framförallt ovanligt stor, till och med större än den elektroniska sökaren i Olympus toppmodell OM-D E-M1. Faktum är att X-T1 har större sökarbild än Canons proffsmodell EOS 1D X!

Sökaren har en upplösning på 2,36 miljoner bildpunkter, en förstoring på 0,77x och visar 100 procent av bilden. En sensor känner av om man tittar i sökaren eller håller kameran en bit ifrån sig.
Den stora ytan har man utnyttjat kreativt; vid manuell fokusering är det möjligt att få se både en helbild av motivet och ett förstorat utsnitt med digital snittbild som underlättar skärpeinställningen. Fuji kallar funktionen ”Dual Mode”. En riktigt smart lösning. Dessutom finns focus peaking som färglägger konturerna i de motivdelar som är i skärpa.

Dual Mode med digital snittbild.
En annan trevlig finess är att all söklarinformation visas rättvänt även när kameran hålls i stående format. Mycket bra! Fuji hävdar också att man lyckats reducera eftersläpningen i sökarbilden till en tiondel jämfört med företagets tidigare modeller. Och det kan nog stämma. Men eftersläpningen är inte helt borta. Panorerar man snabbt med kameran från sida till sida blir fortfarande bilden en aning suddig. Jag gjorde en direkt jämförelse med Olympus E-M1 och de båda kamerorna är ganska likvärdiga på den punkten.
Man ska också vara medveten om att elektroniska sökare, såväl Fujis, Olympus och alla andra, har ganska begränsat kontrastomfång. De klarar alltså inte särskilt bra av att visa detaljer både i djupa skuggor och ljusa högdagrar samtidigt. Det märks tydligt om man tar ett porträtt inomhus, där personen står i motljuset framför ett fönster. Den stora kontrastskillnaden får ofta sökarbilden att mörkna och ansiktet blir svart som en siluett.
Det här är i mitt tycke den största nackdelen hos elektroniska sökare jämfört med optiska. I gengäld finns flera fördelar. I dämpad belysning förstärker Fuji X-T1 sökarbilden och motivet syns ljusare och tydligare än med en spegelreflexkamera. Är kameran inställd på svartvitt, eller om man av misstag har valt fel vitbalans, ser man också effekten innan bilden tas.
Med sin stora sökare och höga bildkvalitet är Fujifilm X-T1 en trevlig kamera för naturfotografering. Bildsensorns stora dynamiska omfång ger naynserad teckning i riktigt ljusa högdagrar, exempelvis svanarnas fjäderdräkt i bilden ovan, och även möjlighet att lätta upp djupa skuggor utan att det uppstår fult brus eller bandning. För bilden av svanarna användes telezoomen Fujifilm XF 55-200 mm f/3,5-4,8 R LM OIS. Exponering: 1/640 s vid bländare 7,1 och ISO 200. Brännvidden var 200 mm. Klicka på bilden för att se den större. Foto: Christian Nilsson.
Solid och vädertätad
Fuji X-T1 är en förhållandevis liten systemkamera, särskilt jämfört med flertalet SLR-modeller. Både storleks- och utseendemässigt påminner den en hel del om Olympus E-M1 men den sistnämnda har ett större handgrepp. Fujin ligger ändå bra i handen; kameran har både ett ordentligt, utsvängt tumstöd på baksidan och en skön, sträv gummiklädsel som tillsammans ger god stadga. X-T1 känns också som en riktigt solid kamera – chassit är av aluminium och rattarna på ovansidan är tillverkade av samma metall.

Fujis toppmodell är dessutom vädertätad, vilket naturligtvis känns förtroendeingivande. Men standardzoomen Fujinon XF 18-55 mm f/2,8-4 R LM OIS, som säljs i paket med kameran, har ingen tätning. Det drar ned intrycket något. Fuji har dock i dagsläget redan sex vädertätade objektiv i sitt sortiment, bland annat den ännu ljusstarkare normalzoomen Fujinon XF 16-55 mm f/2,8 R LM OIS WR och telezoomen 50-140 mm f/2,8 R LM OIS WR.
Fujinon XF 16-55 mm f/2,8 R LM OIS WR, ett av Fujifilms vädertätade objektiv.
Lättanvänd systemkamera
Huvudfunktionerna hos X-T1 sköts som tidigare nämnts med traditionella rattar på ovansidan. Slutartidsratten har hela lägen från 1/4000 till 1 s samt T (time exposure) och B (bulb). Vill man komma åt tredjedels slutartidssteg använder man det främre inmatningshjulet. Här finns också ett A-läge, som ger tidsautomatik. A-läget är försett med lås som man öppnar genom att trycka ned en knapp i mitten av ratten.
Bländarinställningen är dock olika beroende på vilket objektiv som används. Med Fujis enklare objektiv sköts den med hjälp av det bakre inmatningshjulet. De finare objektiven, bland annat paketzoomen, har en traditionell bländarring. Den är dock inte mekanisk utan styr bländaren elektriskt.
Fuji X-T1 saknar inbyggd blixt men på sidan av kameran finns ett så kallat PC-uttag för anslutning av studioblixtar.
Ratten för exponeringskompensation saknar lås men har lagom tröga klicklägen i tredjedels steg, som man inte så lätt rubbar av misstag. En förbättring jämfört med X-Pro 1 där motsvarande ratt är lösare och alltså ett större orosmoment.
Att använda en särskild ratt för val av känslighet är en nyhet bland Fujifilms kameror. Med den kan man ställa ISO-tal i tredjedels steg och även aktivera ISO-automatik, ett läge som är märkt med ett rött A. Varje liten vridning av ratten kräver att man samtidigt håller ned en låsknapp. Det kan eventuellt vara irriterande om man byter känslighet ofta. Själv upplevde jag inte det som något problem, men så brukar jag också undvika att byta känslighet i onödan. Ju mindre tekniska detaljer man behöver bekymra sig om vid fotograferingen desto mer kan man koncentrera sig på motivet.
Skärmen är på 3 tum (7,5 cm) och kan vikas ut och vinklas drygt 90 grader uppåt och 45 grader nedåt. Upplösningen är 1,04 miljoner bildpunkter. Både skärmen och sökaren kan också visa ett digitalt vattenpass.
På det hela taget tycker jag att Fujifilm X-T1 är en ganska lättanvänd kamera tack vare sina tydliga rattar. Men det finns ett smolk i bägaren. Knapparna på baksidan är överlag små, i flera fall på gränsen till det löjliga. De fyra som sitter överst på baksidan – bildvisning, papperskorg samt exponerings- och fokuslås – har i alla fall ganska distinkta klicklägen, vilket knappast kan sägas om resterande knappar till höger om skärmen. De sticker knappt ut alls från kåpan och känns stumma att trycka på.
Fyrvägsknapparna och Menu/Ok-knappen är bland de värsta jag upplevt på en systemkamera. Det känns knappt alls att man trycker på dem. Det verkar dock som att det skiljer sig en aning mellan olika exemplar av X-T1 och vissa kan ha bättre knappar än den kamera jag testat. Men prova innan köp.
Kameran har måtten 13 x 9,0 x 4,7 cm och väger cirka 440 gram inklusive batteri och minneskort (exklusive objektiv). Bildlagringen görs på SD-kort (även SDHC/SDXC) antingen i jpeg (två valbara nivåer), raw eller båda filformaten samtidigt.
En punkt som Fuji velat förbättra i X-T1 jämfört med tidigare modeller, och kanske framförallt X-Pro 1, är autofokusen. Autofokusen i X-T1 är överlag riktigt snabb, särskilt tillsammans med 18-55/2,8-4 zoomen som använder Fujis nya linjärmotor (LM = linear motor). Dessutom har man förbättrat möjligheten att fotografera rörliga motiv genom att göra de nio centrala fokuspunkterna på sensorn fasdetekterande. Och det fungerar hyfsat – i bra ljus och med motiv som rör sig konstant med samma fart klarar X-T1 att ställa rätt skärpa även vid relativt snabb serietagning.
Men de fasdetekterande punkterna är enbart linjeformiga, inte korsformiga som hos många SLR-kameror. Det här är en svaghet som Fuji delar med rivalen Olympus E-M1, också utrustad med fasdetekterande fokuspunkter. Och de båda kamerorna uppför sig på liknande sätt när fokusen är inställd på AF-C (följande läge): skärpan pumpar ofta fram och tillbaka i snabba, ryckiga små steg, som om autofokusen inte riktigt kan bestämma sig. Så uppför sig inte SLR-kameror i det här prissegmentet, som exempelvis Canon EOS 70D och Nikon D7200. De är betydligt säkrare och har fortfarande ett stort tekniskt försprång när det gäller fotografering av rörliga motiv.
Den lågbrusiga sensorn ger utmärkt bildkvalitet även i svagt ljus. Danstävlingen fotograferades vid ISO 6400 och bilderna håller utan vidare för en A3-utskrift. När det gäller fokusering på rörliga motiv ger X-T1 ett blandat intryck. Kamerans fasdetekterande fokuspunkter fungerar ganska bra i dagsljus men i sämre belysning har de problem att hänga med. Jag hade svårt att få skarpa bildserier från dansen. En annan nackdel är att alla fasdetekterande punkter är samlade i mitten av sökaren. De 40 punkter som ligger utanför är samtliga kontrastdetekterande och avsevärt sämre på att följa rörliga motiv. Objektiv: Fujinon 18-55 mm f/3,5-4,8 R LM OIS. Klicka på bilden för att se den större. Foto: Christian Nilsson.
Inbyggd raw-konvertering
Att enkelt kunna föra över bilder från kameran direkt till sin mobiltelefon eller surfplatta har blivit en åtråvärd finess bland de som är aktiva på sociala medier. Fuji X-T1 har inbyggd wifi som gör det möjligt att sköta den överföringen trådlöst. Wifi-funktionen gör det också möjligt att utnyttja telefonen/surfplattan som fjärrkontroll och elektronisk sökare för kameran. Trevligt!

Ifråga om övrigt finessutbud är Fujis kamera tämligen välutrustad. Som exempel finns här sveppanorama, dubbelexponering, intervalltagning och ett antal olika filtereffekter. En finess jag själv vurmar för är inbyggd raw-konvertering. Jag uppskattar möjligheten att kunna välja ut en raw-bild redan i kameran och göra den ljusare eller mörkare, ändra färginställningar och kontrast och sedan spara den som en jpeg-fil utan behov av att blanda in en dator. Fuji X-T1 har en tämligen avancerad meny för raw-konvertering som också ger utmärkt bildkvalitet. Faktiskt bättre än vad det medföljande datorprogrammet Silkypix klarar.
Utmärkt bildkvalitet
Och då har vi kommit in på bildkvaliteten, som är Fujifilms kanske starkaste argument. X-T1 har liksom sin syskonmodell X-Pro 1 en 16-megapixel APS-C-sensor som saknar lågpassfilter och istället använder ett specialdesignat färgfilter för att förhindra moaré. Fördelen är att bilderna får mer distinkt skärpa, nackdelen är framförallt att det speciella färgfiltret ställer till problem för många raw-konverteringsprogram. Adobe Camera Raw och Lightroom i de senaste versionerna klarar dock att göra Fujis bilder rättvisa.
Och bra blir det verkligen. Inte nog med att bilderna får hög skärpa och detaljrikedom, kamerans sensor har också stort dynamiskt omfång vilket innebär att man kan lätta upp skuggpartier eller tona ned högdagrar ganska rejält om man fotograferar i raw-format. Även ifråga om brus imponerar Fujifilms bildsensor. Använder man jpeg-format kan man tämligen bekymmerslöst fotografera vid känsligheter upp till ISO 3200, kamerans interna brusreducering ger förvånansvärt rena bilder samtidigt som både skärpa och färgmättnad bevaras väl. Vid ISO 6400 märks förvisso ett neutralt, filmkornslikt brus i bilderna men särskilt störande är det inte. En A3-utskrift blir ofta fullt godkänd. X-T1 har ett känslighetsområde som sträcker sig ända upp till ISO 51 200 men personligen anser jag gränsen för duglig bildkvalitet går vid ISO 12 800. Och det räcker väl för de flesta motiv!

Fujifilm X-T1 ger mycket fin färg- och kontraståtergivning redan vid standardinställning, det läge som fått namnet ”Provia” efter en av företagets diafilmer. Vill man ha lite mjukare tonåtergivning, till exempel för porträtt, kan man välja läget ”Astia”. Bilden togs med det ljusstarka porträttobjektivet Fujinon XF 56 mm f/1,2 R vid full bländaröppning. Skärpedjupet är mycket kort vid bländare 1,2 och minsta felfokusering märks i bilderna. Men Fujis noggranna kontrastautofokus satte skärpan exakt rätt på det högra ögat. Och skarpt är det verkligen! Exponering: 1/125 sekund vid bländare 1,2 och ISO 200. Klicka på bilden för att se den större. Foto: Christian Nilsson.
Sammanfattning
Jag gillar Fujifilms ambitioner, deras linje med klassisk design och tydliga reglage och inte minst företagets objektivutbud som är imponerande stort (hela 21 objektiv i skrivande stund) och innehåller en hel del riktiga pärlor. Jag gillar också Fujifilm X-T1. Kameran har många goda sidor och framförallt en bildkvalitet i toppklass. Kan man leva med de stumma knapparna på baksidan och inte fotograferar sport eller andra snabbrörliga motiv i svagt ljus är det här en kalaskamera.
**Rekommenderas**
Plus
- Mycket stor och skarp elektronisk sökare
- Vinklingsbar skärm
- Tyst avtryck
- Snabb serietagning
- Hög skärpa och fin färgåtergivning
- Lågt brus, användbar bild ända upp till ISO 12 800
- Traditionell slutartidsratt och bländarring
- Wifi för trådlös bildöverföring och kamerastyrning
- Raw-konvertering i kameran
Minus
- Knapparna på baksidan är små, platta och stumma
- Något tveksam följande autofokus
- Bildsensorn blottas vid objektivbyte
Hanteringstips
1. Vill man spara ström kan man välja att ha skärmen permanent avstängd och att sökaren enbart ska aktiveras när man håller kameran till ögat. Det görs med den lilla knappen ”Viewmode” på sökarens högra sida. Klicka på knappen tills sökarbilden visar ”Bara EVF + ögonsensor”.
2. Känslighetsratten har två hög-ISO-lägen kallade H1 och H2. Det går själv att välja vilken känslighet respektive läge ska motsvara: ISO 12 800, 25 600 eller 51 200. Du hittar funktionen i inställningsflik 2 (markerad i blått) och raden ”iso reglageinställning”.

Kameran drivs av ett laddbart litiumjonbatteri, Fujifilm NP-W126 som är på 7,2 V (1260 mAh). Det räcker till ungefär 350 bilder enligt CIPA-standarden. Förhållandevis lite för en kamera i den här klassen. Men det finns ett batterigrepp, Fujifilm VG-XT1, som tillbehör. Det rymmer ett extra batteri och har dessutom reglage för att underlätta fotografering i höjdformat; två inmatningshjul (främre och bakre), avtryck, AE- och AF-lås samt Focus-assist-knapp. Batterigreppet är också vädertätat. Pris: Cirka 2400 kronor.
Så snabb är Fujifilm X-T1
Autofokushastighet:
Siffrorna avser tiden det tar för objektivet att fokusera från oändligt till en kontrastrik och välbelyst testtavla på 2 meters avstånd. Mätningen görs med en dator som startar tidtagningen när avtrycket pressas ned och stoppar när kameran exponerar (slutaren fälls upp).
Med Fujinon XF 18-55/2,8-4 R LM OIS
18 mm: 0,34 s
35 mm: 0,24 s
55 mm: 0,24 s
Slutarfördröjning: 0,04 s
Serietagning:
Uppgiven hastighet: 8 bilder/s
Verklig hastighet: 8,2 bilder/s
Maximalt bildantal:
Med jpeg: 33 bilder.
Med raw: 21 bilder.
Uppmätt med Toshiba Exceria Pro SDHC II (240 MB/s)
Kommentar:
Fujifilm X-T1 fokuserar snabbt med den medföljande zoomen. Med objektiv utan den nya linjärmotorn (som förkortas till LM i modellbeteckningen) går det desto långsammare. Fujinon XF 35/1,4 tar exempelvis 0,40 s på sig att ställa skärpan. Men även det är fullt acceptabelt i de flesta situationer. Fujis kamera presterar också väl när det gäller serietagning. Men jag fick den aldrig att komma upp i de 46 jpeg-bilder som manualen lovat att den skulle klara utan att sakta ned. Inte ens med det ultrasnabba, UHS 2-klassade minneskortet Toshiba Exceria Pro SDHC II. Ironiskt nog är Olympus toppmodell E-M1 ännu vassare på serietagning trots att den bara stöder minneskort i UHS klass 1. E-M1 klarar 10 bilder/s upp till 38 raw-bilder i följd med San Disks Extreme Pro-kort.
Tekniska Data
Fujifilm X-T1
Pris: Kamerahus: Cirka 11 000 kronor. Paket med Fujinon XF 18-55 mm f/2,8-4 R LM OIS: 15 000 kronor.
Bildsensor: CMOS, storlek 23,6×15,6 mm (APS-C).
Upplösning: 16 miljoner pixlar.
Objektiv: Fujifilm X-fattning. 1,5 x skenbar brännviddsförlängning jämfört med småbildsformatet.
Känslighet: ISO 200 – 6400 i 1/3 steg. Utökad känslighet ned till ISO 100 och upp till motsvarande ISO 51 200.
Vitbalans: Auto, sju föreinställda lägen, manuell mätning mot vit yta, manuell i kelvingrader.
Fokusering: Hybridautofokus – 49 punkter är kontrastdetekterande medan de 9 mittersta punkterna också är fasdetekterande. Ansiktssökande AF. Hjälpbelysning vid svagt ljus. Manuell fokus med förstorat bildutsnitt, focus peaking eller digital snittbild.
Ljusmätning: Flerfälts-, medelvärdes- och spotmätning.
Exponering: Program-, tids-, bländarautomatik samt manuell exponering. Exponeringskompensation +/- 3 steg i 1/3 steg samt bracketing.
Slutartider: 1/4000-30 s samt B (max 60 min.). Inställbara i hela steg. 1/180 s blixtsynk.
Video: 1920×1080 pixlar, 30 eller 60 bilder/s. Lagring i MOV-format. Maximal inspelningstid cirka 14 minuter. Inbyggd stereomikrofon och anslutning för extern. HDMI-utgång.
Övrigt: Wifi för trådlös bildöverföring. Sveppanorama. Dubbelexponering. Trådlös blixtstyrning. Intervalltagning. Konstfilter. Digitalt vattenpass i skärm och sökare. Inbyggd raw-konvertering. Svenska menyer.
Generalagent: Fujifilm Sverige, tel. 08-506 141 0, www.fujifilm.se
Aktuellt i vår webbutik
Lämna ett svar