Systemkameror med förlängningsfaktor och kompakter med motsvarande brännvidd. Vad betyder det? Vi reder ut begreppen.
Ordet brännvidd är en av fotografins mest grundläggande termer och väsentlig att hålla reda på när man ska köpa ett nytt objektiv till sin kamera. Vill man ha vidvinkel ska man köpa ett objektiv med kort brännvidd. Vill man ha tele ska man skaffa ett med lång brännvidd. Men var går egentligen gränsen mellan kort och lång brännvidd? Ja, det beror på. Det som är vidvinkel på en kamera kan vara tele på en annan.
Motsvarande brännvidd
Brännvidden i sig säger inte något om bildutsnittet eller bildvinkeln, alltså hur mycket av motivet man får med vid ett givet fotograferingsavstånd. Bildvinkeln beror nämligen också på vilken sensorstorlek kameran har.
Här ligger det stora kruxet; det finns idag en uppsjö av olika format för bildsensorer. Att hålla reda på vilka brännvidder som motsvarar ett visst vidvinkel eller teleutsnitt i alla de olika formaten är inte lätt. Lösningen hittills har varit att utgå från ett referensformat och använda det som utgångspunkt när man jämför brännvidder.
Referensformatet blev småbildsformatet (fullformat), som har måtten 24✕36 mm. Anledningen är att det var i särklass vanligast under den analoga fotografins tid och därför bekant för många. Det finns också en mängd objektiv byggda för formatet.
Småbildsreferensen är djupt rotad bland tillverkarna. För kompaktkameror anges sällan objektivets verkliga brännvidd utan motsvarande brännvidd för småbildsformatet. Den verkliga brännvidden kan exempelvis vara 5–25 mm. Men i reklamen står att objektivet motsvarar ett 28–140 mm.
Förlängningsfaktor
För systemkameror används ofta ett annat begrepp för att relatera till småbildsformatet, nämligen brännviddsförlängning eller förlängningsfaktor. Låt oss ta ett exempel: Ett objektiv med 50 mm är normalbrännvidd för småbildsformatet. Men på en modell med APS-C-sensor, cirka 23✕15 mm, ger det smalare bildvinkel, som om man skulle ha använt ett 75 mm teleobjektiv på en småbildskamera. Därför säger man att APS-C-formatet ger en skenbar brännviddsförlängning på 1,5 gånger (75/50 = 1,5✕). Skenbar därför att brännvidden givetvis fortfarande är 50 mm.
Att ange förlängningsfaktorn är alltså praktiskt när man vill få ett hum om vilket bildutsnitt man kan vänta sig när man använder objektiv byggda för småbildsformatet på kameror med mindre sensorer. Men har man ingen erfarenhet av att använda småbildskameror blir förlängningsfaktorn en ganska meningslös siffra. Då får man helt enkelt själv lära sig vilka brännvidder som är vidvinkel, normal och tele för det bildformat man fotograferar med.
Bildvinklar istället för brännvidd?
Istället för att referera till motsvarande småbildsbrännvidd eller förlängningsfaktor kan man ange objektivets faktiska bildvinkel i grader. Ett normalobjektiv är en brännvidd som ger en bildvinkel på 40-45 grader vid bildens långsida (horisontell bildvinkel). Ger objektivet bredare bildvinkel än 40 grader är det ett vidvinkel. En rejäl vidvinkel är till exempel 90 grader. Är bildvinkeln smalare än 40 grader blir det tele.
Frågor kring fototeknik?
Bli medlem i Facebook-gruppen för Objektivtest.se. Där kan du diskutera objektiv och fototeknik i allmänhet och få hjälp av oss och andra medlemmar.
https://www.facebook.com/groups/objektivtest.se/
Bra