Med en 22 megapixel fullformatssensor, serietagning som klarar 6 bilder/sekund och avancerade finesser för videoinspelning är Canon EOS 5D Mark III den bästa allroundkameran i Canons sortiment.

Med en ovanligt lång utvecklingstid, 3,5 år, blev Canon EOS 5D Mark III en väldigt efterlängtad kamera. Inte så konstigt, Canons 5D-serie är nämligen en riktig framgångssaga. Version I blev Canons första modell med fullformatssensor som inte kostade en fantasisumma. Och den sålde därefter. Version II följde upp med rejält ökad pixelmängd, många hanteringsmässiga förbättringar och videoinspelning. Så frågan är, lever version III upp till de högt ställda förväntningarna?
Har man pixelantal som viktigaste köpargument är svaret möjligen nej. Fullformatssensorn i EOS 5D Mark III har en upplösning på 22 megapixel, vilket är endast en megapixel mer än 5D Mark II. Med tanke på att flaggskeppet EOS 5DS erbjuder hela 50 megapixel och konkurrenten Nikon D810 slår till med 36, låter 22 miljoner pixlar inte särskilt imponerande. Men det är faktiskt också mycket hög upplösning, tillräckligt för de flesta slags trycksaker eller utställningsbilder.
Lågpassfiltret som motverkar moaré är något svagare än i 5D Mark II, vilket ger en aning bättre detaljskärpa. Med bra optik får bilderna en enorm detaljrikedom!
Vad EOS 5D Mark III framförallt förbättrar jämfört förra versionen är prestandan för sport- och actionfotografering. Inte nog med att serietagningen är snabbare. 6 bilder/s mot tidigare max 3,9 är tillräckligt för många lagsporter som fotboll och hockey. Kameran har också fått många fler korsformiga autofokuspunkter, närmare bestämt hela 41 stycken. Dessa kräver dock att objektivet har en ljusstyrka på minst bländare fyra för att fungera korsformigt.
Använder man optik med bländare 2,8 eller bättre blir de fem centrala AF-punkterna dubbelt korsformiga, som om man lägger ett x ovanpå ett +. De ställer skärpan både säkrare och noggrannare än övriga punkter. 5D III har dessutom 20 linjeformiga sensorer, så sammanlagt har användaren tillgång till 61 AF-punkter! Ett stort lyft jämfört med de båda föregångarna som bara hade nio punkter att välja på och endast en korsformig (den mittersta).
AF-sensorn i EOS 5D Mark III.
Avsvevärt förbättrad autofokus
Men det är inte bara antalet valbara punkter som gör autofokusen i 5D III betydligt bättre. Här finns också en rad riktigt smarta finesser som gör det enklare att få skärpan att hamna rätt. Till exempel går det att styra AF-punkter gruppvis. Antingen i en grupp om 5 punkter som bildar ett plus, eller en fyrkantig grupp med 9 punkter. Hela gruppen flyttas manuellt med en joystick på kamerans baksida men inom gruppen väljer kameran automatiskt vilken AF-punkt som ska användas.
Fördelen jämfört med att använda en enskild AF-punkt märks framförallt vid rörliga motiv. En grupp av punkter utgör en större träffbild i sökaren och det blir lättare att få autofokusen att hitta något att ställa skärpan på när det går undan. Som ytterligare alternativ finns en inställning där man kan välja mellan nio AF-zoner i sökaren. I den aktiva zonen bestämmer kameran själv vad som är huvudmotiv och var den ska fokusera.
Systemet med gruppindelning av AF-punkter fungerar överlag riktigt bra, även vid ganska krävande sportfotografering. Men ibland har man inte tid att manuellt manövrera vare sig en enskild AF-punkt eller en grupp. Då går det att istället slå över till ett läge där man låser fast en AF-punkt vid motivet. Kameran spårar automatiskt motivet även när det rör sig kors och tvärs över sökaren. Finessen är möjlig tack vare en ljusmätaren hos 5D Mark III, som är indelad i 63 fält och dessutom färgkänslig. Ljusmätaren identifierar både huvudmotivets ljushet och färg och lämnar information till autofokusen om var i bilden det befinner sig.
Fotograferar man enskilda motiv som rör sig över en jämnt färgad bakgrund, till exempel flygande fågel, är den här metoden ganska tillförlitlig. Vid fotografering av lagsport, där hälften av matchens spelare har samma färg på kläderna, händer det däremot att den spårande autofokusen blandar ihop motiven och skärpan hamnar fel. Då bör man ställa om till manuellt val av enskild punkt eller AF-grupp.

EOS 5D Mark III fungerar utmärkt för sportfotografering, särskilt med objektiv där ljusstyrkan är f/2,8 eller bättre eftersom de fem mittersta fokuspunkterna då blir dubbelt korsformiga. Med andra ord säkrare på att hitta och låsa skärpan. Canon EF 70-200/2,8 L IS II USM vid 164 mm. Exponering: 1/1250 s, bländare 5,0 vid ISO 10 000. Raw-format. Klicka på bilden för att se den större. Foto: Christian Nilsson.
För många möjligheter?
Autofokusen i 5D Mark III är alltså tämligen avancerad. Faktum är att den innehåller så många inställningsalternativ att instruktionsbokens kapitel om autofokus upptar hela 40 sidor. Och i kameramenyn finns en särskild sektion för autofokusen, med fem underflikar. För att göra det enklare för användaren att välja rätt i djungeln av alternativ finns här bland annat en menyflik med sex förprogrammerade lägen för olika situationer med rörliga motiv.
Tanken är att man först identifierar motivtypen, därefter väljer passande ”Case”, som Canon valt att kalla de olika AF-programmen. Till exempel ”Case 2 – Fortsätt att följa motiv och bortse från hinder”. Eller ”Case 6 – För motiv som ändrar fart och rör sig ryckigt”. Jag testade autofokusen bland annat vid en handbollsmatch och fann att ”Case 2” fungerade bäst för den typen av sport.

Men trots försöket att förenkla kan jag inte riktigt komma ifrån känslan att kamerans autofokus nästan är väl komplex. För att verkligen kunna dra nytta av den måste man fotografera actionmotiv ganska ofta, så att de många alternativen sitter i ryggmärgen. Men rätt använd ger 5D Mark III betydligt bättre resultat vid sport och andra rörliga motiv än de tidigare 5D-modellerna.
Förändrad hantering
Precis som sin föregångare känns EOS 5D Mark III mycket robust i handen och har ett skönt handgrepp. Chassit är tillverkat i stadig magnesiumlegering och kåporna är också försedda med vädertätningar som motar bort fukt och damm.

Ifråga om storlek och vikt skiljer det ganska lite mellan version II och III men när det gäller knapplayout har det hänt desto mer. På höger sida av skärmen finns ett lättåtkomligt reglage för att snabbt aktivera live view och koppla om mellan fotografering och videoinspelning. En klar förbättring. Med 5D II var man nämligen tvungen att rota i menyer för att komma åt den här inställningen. Här har också tillkommit en ”Q”-knapp, som tänder en grafisk direktkontrollmeny på skärmen. Via den kan man på ett överskådligt och snabbt sätt ändra viktiga kamerainställningar. Bra!
Sökaren visar 100% av den verkliga bilden, vid en förstoringsgrad på 0,7x. Skärmen är på 3,2-tum (8,1 cm) och har en upplösning på 1,04 miljoner bildpunkter. Ytan är antireflexbehandlad. Skärmen kan också visa en virtuell horisont.
På vänster sida om skärmen ser det ganska annorlunda ut mot föregångaren. Två nya knappar har tillkommit – en märkt med symbolen av ett förstoringsglas och en med texten ”Rate” (betygsätt). Förstoringsglaset används för att förstora ett utsnitt i bildvisningsläget. Det gör man genom att trycka på knappen och samtidigt vrida det främre inmatningshjulet.
Det här är i mitt tycke en mindre lyckad förändring mot Canon 5D II. Där förstorar/förminskar man ett utsnitt med hjälp av två separata knappar som är bekvämt placerade inom räckhåll för höger tumme. Lättbegripligt och intuitivt.
Så varför Canon har valt att byta till det mer omständliga ”håll in knapp, snurra ratt” är lite av en gåta. Lyckligtvis går det att göra en menyinställning i 5D III, där man kan välja hur mycket utsnittet ska förstoras vid första trycket på förstoringsknappen. Det förenklar en del.
Kameran får ström från ett laddbart litiumjonbatteri, Canon LP-E6, med en kapacitet på 1800 mAh som räcker till omkring 950 bilder enligt CIPA-standarden. I menyn kan man få reda på batteristatus i procent, antal gjorda exponeringar sedan laddning samt batteriets allmänna kondition. Behöver man mer kraft kan man montera på batterigreppet BG-E11, som rymmer två batterier och har separata reglage för fotografering i höjdformat. Greppet kostar cirka 2600 kronor.
Betygsätt bilder
En ny knapp märkt ”Rate” används för att rangordna bilder. Ett tryck på ”Rate” så får bilden en stjärna, två tryck två stjärnor och så vidare, upp till max fem stjärnor. Betygsättningen bakas in i bildfilen och syns i program som Adobe Lightroom och ACDSee. Knappen kan också programmeras om för att skydda bilder mot oavsiktlig radering. Båda funktionerna är användbara. Men varför har inte Canon gjort ”Rate”-knappen programmerbar för inställningar som kan vara viktiga vid fotografering? Till exempel genväg för manuell spegeluppfällning.
Även menyerna är omgjorda och innehåller en mängd underflikar, som samtliga måste bläddras igenom för att man ska ta sig från en typ av inställningar till en annan. Onödigt tidskrävande.
Det känns som att Canon fortfarande inte har bestämt sig för hur man ska utforma sina kameror. Företaget har tagit till vana att ändra såväl knapplayout som menyer vid varje ny kamerageneration. Det brukar inte uppskattas av fotografer som har kameran som arbetsredskap.
Programmerbara reglage
Men Canon 5D III har också en mängd klara förbättringar i hanteringen. Flera knappar och reglage går att programmera om för andra uppgifter än vid standardinställning. Kameran kan alltså skräddarsys så att den passar ens egen användning bättre. Super!
Framme på handgreppet hittar man knappen M-Fn som används för att välja AF-område. Den kan också programmeras för andra uppgifter. Och programvalsratten, till väntser om sökaren, har fått låsknapp i mitten så att man inte kan rubba den av misstag.
En inställning för tyst fotografering har tillkommit. Den fungerar både i enbildsläge och serietagning (max 3 bilder/s). Ljudet från spegelrörelsen förändras, det blir mjukare och dovare och stör betydligt mindre vid exempelvis en vigsel. Klart användbart.
Knappen för skärpedjupskontroll har flyttats, så att den sitter på höger sida om objektivet och är enkel att nå med avtryckarhandens ringfinger (se bilden nedan).

Canon 5D III har också begåvats med dubbla minneskortfack, det ena för Compact Flash, det andra för SD. Här kan man välja om raw ska sparas till ena kortet och jpeg till det andra, om alla bilder ska sparas på båda korten (backup) eller om kort två ska vara reserv. En riktigt bra finess!

Funktionen Auto-ISO har också förbättrats en hel del. Nu kan man ställa in lägsta respektive högsta känslighet automatiken får lov att välja samt minsta slutartid (auto samt 1/250 s ned till 1 s, i hela steg).
Ett par riktigt intressanta nyheter är multiexponering och HDR-fotografering. I HDR-läget tar kameran automatiskt tre exponeringar med olika ljushet och lägger ihop till en ny bild med större dynamiskt omfång än normalt. Det finns en rad inställningar man kan göra och jag är positivt överraskad av hur väl HDR-automatiken fungerar, till och med på frihand.
Jag gillar också att Canon lagt till möjligheten att göra raw-konvertering i kameran. Här kan man ändra en rad bildparametrar som vitbalans, ljushet, färgmättnad et cetera, på redan tagna bilder. Resultatet sparas som en ny jpeg-fil på minneskortet.
Proffs på video
Canon EOS 5D Mark II var kameran som gjorde DSLR-filmning till ett begrepp. EOS 5D Mark III bättrar på videofinesserna ytterligare, bland annat med hörlursuttag för medhörning och HDMI-utgång som matar ut okomprimerad videosignal. Givetvis finns också, liksom tidigare, ingång för stereomikrofon.
En riktigt smart finess som aktiveras när man filmar är att det bakre inmatningshjulet blir beröringskänsligt. Genom att trycka lätt på delar av hjulet kan man ändra inställningar som bländare, slutartid, känslighet och ljudnivå, utan att det uppstår störande klickljud i filmen. Bravo!
Även videokvaliteten har förbättrats. Videoupplösningen är visserligen samma som tidigare (full-HD, 1920 x 1080 pixlar, vid 30 bilder/s) men bruset är lägre vid höga ISO-tal och problem med moaré och aliasing har minskat. Kamerans anti alias-bearbetning ger dock en aning mjuk bild som behöver efterskärpas i ett videoredigeringsprogram. Men då blir också resultatet mycket bra. 5D III har blivit ett fullfjädrat proffs på video!
Utmärkt bildkvalitet
Men då är frågan – hur bra blir bildkvaliteten? Jo, alldeles utmärkt! Även om skillnaden i upplösning mot föregångaren är högst marginell finns det andra förbättringar som märks desto mer. På grund av det svagare lågpassfiltret är skärpan mer distinkt. Det innebär att man får vara mer försiktig vid när man själv efterskärper i ett bildbehandlingsprogram.
Färgåtergivningen har förbättrats en aning mot föregångaren. Canon 5D III ger en aning mer sting i jpeg-bilderna, så att de känns mer färdiga. Kameran tillför också automatisk korrigering för kromatisk aberration, en finess vi efterlyste vid testet av 5D Mark II. Bravo Canon!
Men fortfarande är det raw-format som gäller om man vill pressa ut maximal detaljåtergivning och kontrastomfång. Och minst lika viktigt, få den färgåtergivning man själv gillar.

Spelemän på Fredriksdals friluftsmuseum i Helsingborg. Bilden togs i raw-format för att ge bästa möjliga hög- och lågdagerteckning i det hårda solljuset. Objektivet var ett Canon EF 24-105/4 L IS USM, inställt på 47 mm. Exponering: 1/800, bländare 8 vid ISO 400. Klicka på bilden för att se den större. Foto: Christian Nilsson.
Känslighetsområdet har också ökats och går nu ända upp till ISO 102 400, alltså två steg högre än hos 5D II (max ISO 25 600). Och bildkvaliteten vid de höga känsligheterna har tagit ett tydligt kliv framåt, både med avseende på synligt brus, som har blivit mindre och neutralare, och detaljåtergivning.
ISO 3200 och 6400 ger så bra resultat att det håller för A3-utskrifter. ISO 12 800 duger utan vidare för A4 format och till och med ISO 25 600 går att använda för mer än bara vykortsformat. Att man använder höga ISO-tal märks faktiskt mest i form av minskad färgmättnad i bildens skuggpartier – inte i ökat brus.
För att få så snabb slutartid som möjligt ställdes känsligheten in på ISO 10 000. Bilden togs i raw-format och bruset är så lågt att den duger fint för en utskrift i A3-format. Canon EF 70–200/2,8 L IS USM, vid 105 mm. 1/1250 s, bl. 5. Klicka på bilden för att se den större. Foto: Christian Nilsson.
Sammanfattning
Canon EOS 5D Mark III är kanske inte en klockren uppgradering från version II i alla avseenden men avsevärt förbättrad autofokus, hyfsat snabb serietagning och en mängd nya, nyttiga finesser inte minst på videofronten gör den till en fantastisk allroundkamera. Men med en prislapp på 27 000 kronor är den fortfarande ganska dyr. Sedan lanseringen 2012 har priset bara sjunkit med 5000 kronor. Nikon D750, som är den konkurrent som mest påminner om 5D Mark III vad gäller specifikationer (och i flera avseenden till och med överträffar Canon), kostar i skrivande stund bara 19 000 kronor. En lite väl stor prisskillnad kan man tycka.
**Toppklass**
Plus
- Högupplöst bildsensor i fullformat
- Mycket lågt brus, användbar bild upp till ISO 25 600
- Avancerad 61-punkters autofokus, bra vid rörliga motiv
- Serietagning med 6 bilder/s
- Videoinspelning i full-HD och avancerade videofunktioner
- Dubbla minneskortfack
- Multiexponering och automatisk HDR
- Inbyggd raw-konvertering
Minus
- Inte så stor bildbuffert vid serietagning med raw-format
- De många autofokusinställningarna tar lång tid att bemästra
- Minimal skillnad i upplösning mot 5D Mark II
- Förändrad hantering inte enbart positiv
Se även vårt test av: Canon EOS 6D och Canon EOS 7D Mark II
Hanteringstips
1. I kamerans autofokusmeny kan man välja om det ska vara möjligt att välja bland alla de olika AF-mönstren (spot, enpunkts, grupp-plus, grupp-fyrkant, Zon AF, 61 punkters auto) eller bara vissa. Användbart om man vill förenkla och snabba upp hanteringen.
2. En trevlig finess, som aktiveras i AF-menyn, är ”orienteringslänkad AF-punkt”. Det innebär att man kan ha en förvald AF-punkt för liggande format och en annan för stående. När kameran vänds vertikalt aktiveras automatiskt punkten för stående format – mycket bra bland annat vid porträtt.
Så snabb är Canon EOS 5D Mark III
Autofokushastighet:
Siffrorna avser tiden det tar för objektivet att fokusera från oändligt till en kontrastrik och välbelyst testtavla på 2 meters avstånd. Mätningen görs med en dator som startar tidtagningen när avtrycket pressas ned och stoppar när kameran exponerar (slutaren fälls upp).
Objektiv: Canon EF 24-105/4 L IS USM
24 mm: 0,26 s
50 mm: 0,25 s
105 mm: 0,25 s
Slutarfördröjning: 0,06 s
Serietagning:
Uppgiven hastighet: 6 bilder/s
Verklig hastighet: 6,1 bilder/s
Maximalt bildantal:
Med jpeg: 172 bilder.
Med raw: 19 bilder.
Uppmätt med San Disk Extreme Pro 95 MB/s.
Kommentar:
EOS 5D Mark III har både mer avancerad och en aning snabbare autofokus än sin föregångare. Det märks framförallt vid rörliga motiv. Mest märkbar är dock skillnaden i serietagningsprestanda. 5D III är två bilder per sekund snabbare än 5D II. Buffertminnet för bildserier räcker gott och väl om man använder jpeg-format.
Fotograferar man med raw fylls det desto snabbare och minnet tar slut efter bara tre sekunders fotografering vid full hastighet. Därefter sjunker serietagningen till cirka 2 bilder/s. En buffert för 5 sekunders fotografering (30 bilder), skulle vara välkommet. Att ställa in kameran i läget MRaw, som ger mindre raw-filer på 10 megapixel, hjälper inte. Tvärtom – då sjunker hastigheten efter bara 12 bilder.
Tekniska Data
Canon EOS 5D Mark III
Pris: Kamerahus: Cirka 27 000 kronor.
Bildsensor: CMOS, storlek 36×24 mm (fullformat).
Upplösning: 22,3 miljoner pixlar.
Objektiv: Canon EF-fattning (Ej EF-S).
Känslighet: ISO 100 – 25 600 i 1/3 steg. Utökat känslighet ned till ISO 50 och upp till motsvarande ISO 102 400.
Vitbalans: Auto, sex föreinställda lägen, manuell mätning mot vit yta, manuell i kelvingrader.
Fokusering: Fasdetekterande autofokus med 61 punkter varav 41 är korsformiga. Val av AF-punkt kan göras automatiskt, manuellt eller gruppvis.
Ljusmätning: Flerfältsmätning i 63 fält, centrumvägd-, utsnitts- och spotmätning.
Exponering: Program-, tids-, bländarautomatik samt manuell exponering. Exponeringskompensation +/- 5 steg i 1/3 steg samt bracketing.
Slutartider: 1/8000-30 s samt B. Inställbara i 1/3 steg. 1/200 s blixtsynk.
Video: 1920×1080, 30p eller 1280×720 pixlar, 60p. Max 29 min 59 s. Sparas i mov-format. Inbyggd monomikrofon. Ingång för extern mikrofon. Hörlursuttag för medhörning. HDMI-utgång.
Övrigt: Vibrerande dammfilter för bildsensorn. Spegeluppfällning. Virtuell horisont. Multiexponering. Automatiskt HDR-läge. AF-kalibrering. Histogramvisning och högdagerblink. Inbyggd raw-redigering. Möjlighet att skräddarsy funktionen hos ett flertal olika knappar och reglage. Svenska menyer.
Generalagent: Canon Svenska AB, tel. 08-744 85 00, www.canon.se
Aktuellt i vår webbutik


Lämna ett svar