Behovet av filter har minskat sedan digitalkamerorna gjorde sitt intåg. Men vissa filtertyper är fortfarande mycket användbara. Bland annat graduerade gråfilter, eller avtonade gråfilter som de också kallas.

Som nybliven digital fotograf slängde jag mina graduerade (halvtonade) gråfilter. Det var en av fördelarna med nya tekniken, tyckte jag. Filtren behövdes inte, man slapp dessa extraprylar. Sådan var min tanke. Den digitala utvecklingen skulle bli en resa mot allt mindre och lättare fotoutrustning.

Under den analoga eran använde jag flitigt graduerade gråfilter för att jämna ut kontrasterna i landskapsmotiven. Filtren var oumbärliga eftersom en film inte kan teckna ut stora skillnader i ljusintensitet mellan skugga och högdager. Med digitalkameran kom HDR (High Dynamic Range), en metod som förbättrade bildens dynamiska omfång. Detta var en befrielse, som jag såg det.

När kameran står på ett stativ tar man ett antal bilder som exponeras efter respektive skuggan, mellanpartierna och de solbelysta delarna. Genom att efteråt sammansmälta filerna i photoshop jämnas kontrasterna ut och bilden blir mer dynamisk än vad sensorn kan leverera i en enskild fil. En del kameror har denna funktion inbyggd och spottar ut färdiga HDR-bilder. Metodens nackdel är att motivet kan ändra sig mellan exponeringarna (molnen kan t ex röra sig). Och man kan sällan använda HDR på fri hand.

Om sanningen ska fram har jag faktiskt haft med mig ett heltäckande och cirkelrunt gråfilter för att åstadkomma lång slutartid med digitalkameran, detta för att skapa avsiktlig rörelseoskärpa. Polfilter som minskar reflexer kan också behövas. Men ställd inför svårbemästrade kontrastrika motiv har jag föredragit HDR-tekniken framför filter. En del digitalfotografer har dock fortsatt använda graduerade gråfilter. Den saken gjorde mig nyfiken, så jag skaffade en uppsättning av märket Haida och började testa med olika digitalkameror i min närmiljö på Ingarö.

I bilden ovan har ett omvänt graduerat gråfilter med 3 steg använts och skogen gjorts ljusare i Photoshop. Fujifilm X-T2, objektiv Fujinon XF 23 mm f/1,4 vid bländare 16, 1/20 sekund. ISO 200. Råformat.

En bild från samma position men här har jag förutom det graduerade filtret även lagt till ett heltäckande gråfilter på 3 steg. Det fick slutartiden att öka till 28 sekunder vilket gjorde vattenytan silkeslen.

Olika slags toningar

Graduerade gråfilter består av en halva som är glasklar och en halva som blir gradvis gråare och är mörkast i överkanten. Olika versioner förekommer, dels varierar graden av nedtoning, dvs hur mörka de maximalt blir (mätt i bländarsteg), dels kan de ha en mjuk (lång) eller skarp (kort) övergång mellan det klara och det grå.

Dessutom finns så kallade omvänt graduerade, där filtrets klara del direkt möter det mörkaste gråa som däröver blir ljusare mot övre delen. Dessa filter är avsedda för tvära kast i motivets ljushet, exempelvis vid en solnedgång när solen ligger på horisonten.

Enklast att använda är fyrkantiga filter som placeras i en filterhållare som skruvas på objektivet, något som bland annat Haida, NiSi och Lee erbjuder. I filterhållaren kan man skjuta det graduerade filtret upp och ned och lägga övergången var man vill i motivet. Man kan också ha heltäckande gråfilter i hållaren och dessutom ha flera filter samtidigt, t ex både ett graduerat och ett heltäckande gråfilter, för att åstadkomma vissa effekter.

Efter första testen konstaterade jag att de graduerade filtren med mjuk (lång) övergång inte var användbara för objektiven till de kameror jag numera använder; spegellösa modeller med APS-C och Micro Four Thirds-format. Frontlinsen på dessa kamerors objektiv har i flesta fall en för liten diameter för att man ska kunna utnyttja de mjukt graduerade filtren effektivt. Däremot fungerar omvänt graduerade och de med skarp övergång bra på dessa digitalkameror.

I denna bild är det enormt stora kontraster mellan himlen och skogen. Jag dämpade med omvänt graduerat gråfilter på 3 steg och ställde in kameran på högsta möjliga upplösning. Bearbetning krävdes i Photoshop för att teckna ut skogen. Till den svartvita gråskalan utnyttjades programvaran Alien Skin. Olympus E-M1 Mark II, objektiv Olympus M.Zuiko 25 mm f/1,2 vid bländare 8. 1/8 sekund, ISO 64. Jpg-format från kameran med pixelshift teknik för extrahög upplösning (motsvarande 50 megapixel).

I flera bildprogram kan man efteråt dämpa de ljusa ytorna i t.ex. en himmel och i datorn för att efterlikna ett graduerat gråfilter. Min erfarenhet efter detta test är att man får ett bättre slutresultat om man använder filtret och endast gör mindre justeringar i bildprogrammet. Fujifilm X-T2 med objektiv Fujinon XF 23 mm f/1,4 vid bländare 11. 1/20 sekund, ISO 200. Råformat.

Slutsats

Jag kan således konstatera att man har mycket stor nytta av dessa graduerade filter för landskapsfotografering i krävande ljusförhållanden och med främst vidvinkliga objektiv och mycket himmel. Framöver kommer jag ha med ett omvänt graduerat gråfilter med 3 bländarstegs nedmörkning och ett par heltäckande gråfilter med olika täthet, plus en filterhållare i min kameraväska.

Även med Sony RX1R (en kompaktkamera med 35 mm objektiv och fullformatssensor) är fördelen tydlig. Till denna bild har jag prövat et omvänt graduerat gråfilter (3 EV steg) som jämnat ut kontrasten mellan himlen och myren i förgrunden. Bländare 22, 2,5 sekunder vid ISO 100.