Under en workshop vid Björkliden får vi uppleva världens ljusshow. I två kvällar på rad fladdrar hela himlen i sjukt fosforgröna färger. Vi ser eldfåglar som dansar balett!

Andra veckan i september i år inföll ett norrskensklimax. Jag har fotograferat fenomenet förr, men den här gången i Björkliden var det inga försynta tyllgardiner som dök upp. Nej, himlen förvandlades till ett neonsprakande ljusdraperi. Redan första kvällen såg vi en del smärre utbrott, men inte alls i samma dignitet som de som väntade.

På hemsidan http://www.auroraforecast.com kunde vi följa solstormarnas attacker mot Moder Jord. Sannolikheten för norrsken steg snabbt till 7 på en tiogradig skala. Vi ställde oss på ”Björkliden View Point” vid niosnåret. Många andra skådare var redan på plats och det talades tyska och engelska i mörkret som blev allt kompaktare. Plötsligt, som om någon vred på en strömbrytare, började himlen lysa upp.

– Vilken inställning ska man ha, hördes någon ropa. Testa svarade jag. Ställ in manuellt. ISO på 1600, bländare 5,6 och exponering 10 sekunder. Det kan ge bra resultat. Kameran på stativet är nödvändigt och ett vidvinkligt objektiv är bäst. Vid 15 sekunders exponering börjar stjärnorna övergå från punkter till ljusa streck, inte så lyckat, och vid ännu längre exponeringstid börjar norrskenen avbildas som en sjukt grön yta och draperierna försvinner i bilden.

Man får chansa, rikta kameran mot den del av himlen där man tror att de dyker upp, lita på hoppet och vänta. Tålamod är som vanligt en dygd. Snabbhet också, särskilt om det börjar lysa bakom ryggen. Man har faktiskt chansen att snabbt rikta om kameran. Skenet kan pågå 15-30 sekunder, kanske längre. Tro inte att det är slut bara för att det mörknar. Vid ett tillfälle hade jag packat ned kameran i tron att föreställningen var över. Strax därpå sprakade himlen igen.

Att skåda ljusstarka norrsken är uppskakande magi. Herrejösses, vad tänkte stenåldersmänniskor när de såg dessa järtecken. Trots vetenskapliga förklaringar, kan man lätt tro på signaler från en högre makt. Solstormen denna kväll var så massiv att en del röda strålar glimtade till. Dessa tydde på att vissa solpartiklar kommit långt ned i atmosfären där de krockat med syremolekyler. Det vanliga gröna norrskenet uppstår när partiklarna kraschar mot kvävemolekylerna högre upp.

”det blev en ljusshow som kunde göra en DJ grön av avund”

 

Plötsligt dog allt, och folk lämnade skådeplatsen. Sen gick väl en kvart. Några av oss kom på efterkälken och tur var det. När vi närmat oss hotellet i Björkliden exploderade himlen i ett nytt fyrverkeri, intensivare och grönare än tidigare. Eldfåglarna dansade åter på den mörka scenen, och det blev en ljusshow som kunde göra en DJ grön av avund. Och sen dog det igen. Men om fenomenet kom tillbaka vete gudarna, för jag la mig att sova!

Oberäkneligt är en bra sammanfattning för norrskensfotografin.