Claes Grundsten bloggar om fjällfotografi, väder och val av kamera

Är solsken mitt på dagen dåligt för fjällfotografi? Och omvänt, är dramatiskt väder alltid bra? Skymning och gryning, dessa gyllene stunder är de bäst? Det brukar sägas så, men tumregler ska man alltid ta med en nypa salt.

Om en bild är bra eller inte beror på vad man vill visa. Ljusets skiftningar är bara en av många anledningar till att fotografera landskap.

Under mina vandringar det senaste halvåret har vädret skiftat stort. Jag gick ensam i Sarek ett par underbara veckor i juli 2016. Ett högtryck dominerade, men ändå täcktes himlen av en hel del moln.

För att få ned packningens vikt hade jag bara med min minsta fullformatare, Sony RX1R, med fem extrabatterier plus mitt minsta stativ Sirui T-025X, totalt 1,6 kilo kamerautrustning. Kameran har ett fast objektiv, ett Zeiss Sonnar 35 mm som är otroligt skarpt, men såklart är det begränsande att inte kunna växla till andra brännvidder. Dock är 35 mm den generellt mest användbara i fjällandskap (för fullformat), enligt min erfarenhet.

Bland toppar och dalar i Sarek

Jag hade tänkt bestiga ett fjäll jag länge velat komma upp på, Skårvatjåhkkå. Det ligger nästan mitt i Sarek, och är enligt den gamle pionjärgurun Axel Hamberg, traktens finaste utsiktstopp. Väderprognosen när vandringen startade vid Änonjalme lovade bra väder fyra dagar framåt, så jag satsade på att gå fram till ett bra bestigningsläge inom den tidsramen.

Vid fjällets fot reste jag tältet efter tre dagars vandring, och i strålande väder blev det en nattbestigning för ljusets skull. Solen står lågt under småtimmarna och modellerar landskapet.

Sarektjåhkkå och Ruothesvagge från Skårvatjåhkkå, kl 04.30 i krispigt läge. Häruppe saknade jag ett teleobjektiv att porträttera topparna med. Jag var förstås medveten om den begränsning som den lilla kamerautrustningen medförde. Men tänkte också att det kan man stå ut med, jag har så många bilder från området redan. Att vandra fjäderlätt var viktigare för mig än att få med sig en extra drös fler bilder tagna med olika brännvidder. I praktiken använder man ändå bara någon enstaka från varje lyckat fototillfälle. Att plåta med bara ett objektiv och fast brännvidd är uppfordrande för ens fotografiska seende. Sony RX1R, 1/80 s, bländare 22, ISO 200.

Utsikten från Skårvatjåhkå över Ålkatj mot sydost och Rapadalen. Detta centrala parti i Sarek är det ödsligaste i nationalparken. Brännvidden 35 mm ger en verklighetstrogen återgivning av proportionerna mellan förgrund och bakgrund. Så som bilden visar upplever man landskapet i verkligheten. Sony RX1R, 1/200 s, bländare 8, ISO 100.

Vid en lägerplats i Àlggavágge stod tältet intill Gálmmejåhkkå som lockade till fotografering. Objektivet på min Sony RX1R var nedbländat till 22 och manuellt fokuserat till hyperfokus för maximalt skärpedjup. Ett så pass väl korrigerat objektiv som detta Zeiss Sonnar tål maximal nedbländning utan störande diffraktion och märkbar försämring av den distinkta detaljskärpan. Tre bländarstegs gråfilter och ISO 50 ger 5 sekunders exponering och en mjukare återgivning av det rinnande vattnet. I bakgrunden syns Sarektjåhkkå.

En dag gick jag upp på toppen Skaijdeetjåhkkå och såg ned i Sarvesvagge. Vädret var unikt, mer än 20 grader varmt och helt vindstilla på över 1800 meter över havet, har aldrig varit med om en gosigare bestigning. Denna situation, mitt på dagen och i solsken, är standardreceptet för ett traditionellt vykort. Bilder av det här slaget vinner inga fototävlingar, men de som älskar Sarek ser på denna bild med andra ögon än tävlingsfotografer. Platskänslan är viktig men 35 mm kändes inte tillräckligt vidvinkligt för att fånga landskapets hela djup och bredd i bilden. Därför fotograferade jag fem bilder vertikalt och sydde senare ihop dem i fotoshop. Sony RX1R, 1/160 s, bländare 11, ISO 100.

Den märkliga högplatån Luottholáhko i sydvästra Sarek har vattensjuka gräsmarker och kärr som gestaltats med maximal bländare och skärpedjup. Sony RX1R, 1/8 s, bländare 22, ISO 50.

Utsikten här visar den kargare delen av Luottholáhko, en nästan milsvid slätt bort mot Ryggåsberget. Objektivet 35 mm medger också att man kan få med mycket himmel. Sony RX1R, 1/100 s, bländare 9, ISO 100.

Spegelbild av topparna Saitaristjåhkkå tv och Loametjåhhkå th. Det var på gränsen att 35 mm kunde fånga symmetrin. Hade jag backat lite till hade stranden där jag stod, kommit med i bildens underkant, och det hade medfört en annan komposition. En kortare brännvidd hade nog varit till fördel. Sony RX1R, 1/100 s, bländare 13, ISO 100.

 

Fjälltur i Jotunheimen

I september blev det en vandring i Jotunheimen tillsammans med en kompis. Genom att vi var två och delade på gemensamma prylar som tält och kök, kunde jag tillåta mig ta med två kameror, dels Sony-kameran och dels Fujifilm X-T1 med endast objektivet 55-200 mm som är suveränt skarpt och litet; med andra ord en vidvinkelkamera och en telekamera. Zoomobjektiv inom teleområdet använder jag gärna i fjällfotografin, mer sällan zoomar inom vidvinkelområdet. Kombinationen i detta exempel är lyckad för fjällturer, och innebär dessutom en backup ifall någon kamera pajar. Två kameror, ändå är deras samlade vikt mindre än en proffsig DSLR-kamera i fullformat med motsvarande brännvidder.

Vädret var stabilt bra under de första dagarna. Några moln med regn drog in mot slutet, men de skingrades och vi tillbringade en sagolik natt på Norges nästa högsta fjäll Glittertind.

Det blåste hårt när vi gick över berömda Besseggen. I denna bild har den fjordliknande sjön Gjende skärmats av med objektivet Fujinon 55-200 mm inställt på 55 mm. Vindkårarna på vattnet gör sjön mer levande på bild. Kamera: Fujifilm X-T1. 1/180 s, bländare 9, ISO 200.

Store Knutholstind stiger fram och presenterar sig med hjälp av telezoomen inställd på 55 mm. Fujifilm X-T1 har 16 megapixel i sensorn, inte överväldigande men det räcker bra för koncentrerade motiv med teleobjektiv. Jag räknar dock med att byta till nya Fujifilm X-T2 för att få ett litet snäpp bättre upplösning i sensorn. Är dock inte helt säker på att den saken har jättestor praktisk betydelse. Dagens pixelrace handlar mycket om overkill. X-T2 kameran ger i alla fall bättre ergonomi.

Med Sony RX1R och 35 mm brännvidd på fullformat (24 megapixel) ser bilden från samma plats ut så här. Min uppfattning är att en sensor med hög upplösning (stor och med många megapixel) bäst kommer till sin rätt med vidvinkelobjektiv och detaljrika motiv. 1/80 s, bländare 16, ISO 125.

Uppe från Glittertind har kameran riktats mot gyttret av toppar i Jotunheimen. Spetsen tv heter Kyrkja. Eftermiddagens disiga blåljus gör siluetter av fjällryggarna och det krävs ett teleobjektiv för att få fram effekten, här 200 mm på Fujifilm X-T1. 1/680 s, bländare 16, ISO 125.

En fullmåne steg över Glittertind. Jag ville ha med så mycket av fjällsidan som möjligt utan att förminska månen. 35 mm på Sony gjorde månen för liten. Här är den fotograferad med Fujifilm X-T1 och 55-200 mm inställt på 55 mm. 1/7 s, bländare 9, ISO 200.

Så här blev det med 35 mm, mer förgrund men mindre måne. Ljuset växlade snabbt i skymningen när en dimbank gled över toppen och löstes upp. Sony RX1R, 25 s, bländare 22, ISO 125.

Nästan kuslig utsikt mot norr i det avtagande ljuset på Glittertind. Kombinationen Sony RX1R med 35 mm och bländare 22 kommer åter till sin rätt.

Ljusdagrar över Russvatnet, med 55 mm (Fujinon 55-200 mm) på Fujifilm X-T1. 1/200 s, bländare 11, ISO 200.

Med supervidvinkel bland Tatrabergen, Polen

Den senaste färden jag vill berätta om gick till Tatrabergen i Polen. Det var första veckan i oktober och till resan hade jag skaffat ett nytt objektiv för Fuji-kameran, ett Samyang 12mm f/2.0 NCS CS. Jag hade rätt mycket fördomar att övervinna innan jag slog till. Efter att ha läst tester på nätet blev jag dock allt mer övertygad om dess förtjänster.

Samyang är en sydkoreansk och fristående objektivtillverkare, som har otroligt låga priser på sina objektiv. Man kan lätt bli misstänksam av dessa skäl. Inom kameravärlden har nog Sydkorea drabbats av samma fördomar som japanerna på 1960-talet. Men om vi tänker på bilar, mobiler etc från Sydkorea och funderar ett varv till, varför skulle de inte också kunna göra världens bästa kameraprylar.

Samyang 12mm f/2.0 NCS CS är ett ultravidvinkligt objektiv tillverkat för APC-S sensor. Det täcker in nästan 90 grader, och motsvarar 17 mm för fullformat. Samyang är dock manuellt fokuserat, och bländaren också manuell. Men detta gör absolut ingenting. Om man ställer in bländare 5,6 så är skärpedjupet från 0,9 m till oändlighet, ett slags fixfokus som gör fotografin otroligt snabb, snabbare än med autofokus. Bra för reportage, och när vi ägnar oss åt landskap och långsam fotografering på stativ har autofokus aldrig varit någon större fördel.

Det var tur att jag hade med mig detta Samyang-objektiv. Landskapet krävde det, men vädermässigt utvecklades resan till ett fiasko. Tre dagar med blötsnö föll i bergen medan jag kurade i Zakopane. Man såg ingenting av omgivningen. Fjärde dagen lovade prognosen en bra förmiddag. Dessförinnan blev det kort bussåkning upp till en nationalparksentré och därifrån en mils vandring upp till Polens mest dyrkade natursceneri, sjön Morskie Oko.

Vid ankomsten till en hytta vid sjöstranden låg molnen lågt, men under natten sprack det upp, och gryningen bjöd på en strålande uppvisning. Det fina vädret varade hela förmiddagen, sen invaderas himlen på nytt, blötsnön kom tillbaka, och jag ledsnade och for till Krakow för att titta på andra sevärdheter.

Morskie Okoligger i en trång gryta, och vid framkomsten förstod jag att det nya Samyang 12 mm objektivet var mest användbart. Bergen låg fortfarande i dimma, och jag undrade hur det egentligen såg ut här. Kamera: Fujifilm X-T1.

Ungefär kl 06 gick jag upp med ljuset, när de andra sov. Synen var oerhört gripande. Toppen Wielke höjer sig 1000 meter över sjön. Utan det vidvinkliga Samyang-objektivet hade inte landskapet kunnat greppas i en bild. Objektivet kändes mycket användbart, och framförallt levererar det formidabel skärpa och mikrokontrast. Kamera: Fujifilm X-T1

När solen började värma luften bildades små dimoln som sakta löstes upp när solen fortsatte att stiga. Samyang 12 mm/2.0 på Fujifilm X-T1.

Ett exempel på hur användbart en ultravidvinkel är i fjällandskapen. Isen hade bildats under ovädret som på en vecka förvandlade Tatrabergen till ett vinterlandskap. 12 mm ger fantastiska skärpedjup. Kamera: Fujifilm X-T1.

Till denna detalj av Morskie Oko använde jag Sony RX1R, men den kom inte lika flitigt till användning i det trånga landskapet. 35 mm objektivet var inte tillräckligt vidvinkligt.

Wielke fångad med 35 mm (Sony RX1R).

 

Följ Claes Grundstens blogg om natur- och landskapsfotografering. Klicka här.