Vi har testat en hel del porträttobjektiv, många av dem bra men några fullkomligt lysande. Nikon AF-S 105 mm f/1,4 E ED tillhör den senare kategorin.
Det här nämligen ett unikt objektiv, det första och hittills enda med 105 mm brännvidd och ljusstyrka f/1,4. Egenskaper som förvisso skulle vara tämligen betydelselösa om inte objektivet också presterade bra rent optiskt. Men det gör det lyckligtvis, något vi ska återkomma till längre ned i testet.
Fokus på bokeh
Nu är det visserligen inte första gången som Nikon lanserar ett 105 mm objektiv särskilt dedikerat för porträtt. Föregångaren var till och med ännu mer inriktat på den här motivtypen trots en lägre ljusstyrka.
Nikon AF DC 105 mm f/2 D, lanserad 1993, hade nämligen en speciell optisk konstruktion som gjorde det möjligt att justera oskärpeteckningen, det man brukar kalla bokeh, med ett dedikerat reglage. Nämligen en ring längst fram som kunde vridas för att betona oskärpan i antingen förgrunden eller bakgrunden. Nikon kallade tekniken för Defocus Control eller DC (se beteckningen).
Vad som i praktiken hände var att man påverkade mängden sfärisk aberration i bilden, ett fenomen som innebär att ljuset bryts olika mycket i olika delar i en lins. Med ökad sfärisk aberration blev också motivdelarna som befann sig ur fokus ännu suddigare. Men när man vred ringen mot max effekt övergick resultatet till att mer likna det man får med ett softfokus-filter. Och då började det mer likna en gimmick.
Med Nikon AF-S 105 mm f/1,4 E ED valde företaget att satsa på en traditionell lösning för att åstadkomma snygg oskärpa och bokeh. Det vill säga en stor bländaröppning, påkostad linskonstruktion och en så rund bländare som möjligt.
Tyst – men inte snabbt
Föregångaren var imponerande välbyggd med kåpor delvis i metall. Nya Nikon 105 mm f/1.4 har enbart plast i höljet men känns även det mycket gediget. Och som sig bör på ett modernt objektiv i denna prisklass – i skrivande stund nära 24 000 kronor – är det vädertätat med hjälp av gummipackningar på platser där fukt och smuts annars skulle kunna tränga in.
Fokusringen är bred och löper mycket lätt. Men som vanligt hos autofokusobjektiv har den en antydan till glapp i rotationsriktningen. Det påverkar dock inte funktionen nämnvärt. Innerfokusering medför att objektivet inte växer när man ställer skärpan, samt att frontlinsen är orörlig. Det sistnämnda är en fördel om man använder vissa typer av filter, exempelvis polfilter, som är känsliga för hur de vrids.
Närgränsen är 1 meter, tillräckligt för att man ska kunna fylla sökaren på en fullformatskamera nästan helt och hållet med motivets ansikte.
Autofokusen i Nikon AF-S 105 mm f/1,4 E ED drivs av Nikons SWM-motor (Silent Wave Motor). Den utnyttjar ultraljudsteknik vilket innebär att fokuseringen sker tyst. Men särskilt snabb är den inte. På grund av den höga ljusstyrkan är det nämligen tunga linser som ska flyttas runt.
På testkameran, en Nikon D810, tog det nära en sekund för objektivet att fokusera från oändligt till 2 meter. Autofokushastigheten är ungefär som hos Nikon AF-S 85 mm f/1,4 G ED, ett objektiv som inte heller har rykte om sig att vara något fartmonster. Under testet använde vi Nikon 105 mm f/1.4 bland annat till att fotografera en danstävling och det hade svårt att hänga med i de snabba rörelserna.
Men så är ju också objektivet inte avsett för sport utan i första hand porträtt, en motivtyp som för det mesta är stillastående. Och för sådana motiv är det naturligtvis viktigare att fokusen är noggrann än att den är snabb. Glädjande nog kan vi rapportera att där AF-punkten riktades blev också skärpan perfekt. Imponerande med tanke på vilken precision som krävs av AF-systemet vid en så stor bländare som 1,4 och 105 mm brännvidd.
Elektromagnetisk bländare
Nu har bländaren också blivit helt elektriskt styrd, vilket markeras genom bokstaven E i beteckningen. Den lilla mekaniska armen som man kan hitta på Nikon G-objektiv (och äldre) är alltså borta.
Fördelen med den elektromagnetiska bländaren är att den reagerar snabbare, kan styras noggrannare och dessutom placeras där den passar bäst i den optiska konstruktionen. Det förstnämnda har mest betydelse när man tar bildserier, som vid sportfotografering. Alltså inte speciellt viktigt här. Det sistnämnda underlättar däremot för Nikons optiska designers att uppnå önskat resultat.
Nikon AF-S 105 mm f/1,4 E ED innehåller 14 linselement i 9 grupper. Tre av linserna är av ED-glas för att motverka kromatisk aberration och Nikon har även använt sin ytbehandling Nano Crystal Coat för att förhindra uppkomsten av ströljus och reflexer. De främre och bakre linserna skyddas också av en smuts- och fettavvisande fluorine-beläggning.
Antireflexbehandling till trots, ska man fotografera i förhållanden där det finns starka ljuskällor som lyser snett in mot frontlinsen bör man använda det medföljande, väl tilltagna motljusskyddet.
Mängden glas gör Nikons nya porträtt-tele till ett förhållandevis stort och tungt objektiv – nästan lika tjockt som det är långt. Vikten är 985 gram – ungefär lika mycket som ett Nikon D810 kamerahus inklusive batteri!
Mysig oskärpa
Nikon AF-S 105 mm f/1,4 E ED är ett lyxobjektiv för porträttfotografering och vi hade därför ganska höga förväntningar på bildkvaliteten. Och den är på det hela taget mycket, mycket bra. Den tuffaste konkurrenten är Zeiss Otus 85 mm f/1,4 (se vårt test). Efter att ha jämfört våra testdata kan vikonstatera att Zeiss objektiv faktiskt presterar ännu bättre. Men Otus 85 mm f/1,4 saknar autofokus och med en prislapp på omkring 40 000 kronor är det avsevärt dyrare än Nikon
När man bedömer porträttobjektiv är det sällan skärpan som är viktigast utan snarare oskärpan. Med det sagt kan vi ändå meddela att Nikon AF-S 105 mm f/1,4 E ED vid full bländaröppning ger högre skärpa än genomsnittet för så här ljusstarka teleobjektiv. Se våra MTF-diagram längre ned (under Testresultat) där vi jämför det nya objektivet med Zeiss Otus 85 mm f/1,4, Nikon AF-S 85 mm f/1.4 G och föregångaren Nikon AF DC 105 mm f/2 D.
Att det verkligen blir riktigt skarpt där man ställer fokus gör också att oskärpan runtomkring blir desto tydligare. Karaktären på oskärpan hos Nikon 105 mm/1,4, alltså objektivets bokeh, kan närmast beskrivas som krämig. Gränsen mellan detaljer i och ur fokus är behagligt mjuk och flytande och områden som ligger helt ur skärpa tonar också snyggt över mellan varandra.
Oskarpa högdagrar som reflexer och lampor tecknas runda när de befinner sig kring mitten av bilden men antar en oval form närmare kanten.
Även i andra aspekter av bildkvaliteten presterar objektivet väl. Vinjettering är ofrånkomlig med fullformat vid en så hög ljusstyrka som f/1,4 men även om den märks är den i praktiken aldrig störande. Snarare kan vinjetteringen passa för att rama in ett ansikte en smula. Och den försvinner dessutom snabbt vid nedbländning. Med APS-C måste man leta noga om man ska hitta vinjettering ens vid full öppning.
En aning kromatisk aberration kan synas som en svag grön missfärgning längs skarpa och kontrastrika gränser (mörkt och ljust). Men den är lätt att bota vid raw-konvertering. Med fullformat uppvisar objektivet måttlig kuddformig distorsion, knappast ett problem vid porträtt. På en APS-C-kamera är det fenomenet helt borta.
Sammanfattning
Det är nästan omöjligt att inte bli charmad av Nikon AF-S 105 mm f/1,4 E ED. Visst finns det ännu skarpare porträttobjektiv (Zeiss Otus 85/1,4) men Nikons ljusstarka 105a ligger i det absoluta toppskiktet och erbjuder en viktig finess som Otus saknar – autofokus. Den verkar dessutom ställa skärpan noga och konsekvent. Åtminstone med de kameror vi använt under testet (Nikon D810 och D500).
Lika viktigt är att Nikons objektiv ger precis den egenskap många porträttfotografer eftersträvar – massor av krämig oskärpa där man vill ha den, det vill säga i för- och bakgrund. Men vill man ta bilder med mycket detaljer är det heller inga problem. Blända ned till 5,6 eller 8 och njut av att kunna zooma in och fingranska krispiga texturer i 100 procent!
Den gedigna byggkvaliteten och vädertätningen drar sitt strå till stacken för att övertyga oss om betyget. Det blir full pott!
**Referensklass**
Läs även våra tester av
Tekniska data
Nikon AF-S 105 mm f/1,4 E ED
Bildformat: 24×36 mm (fullformat)
Horisontell bildvinkel: 19,5° (fullformat)/13° (APS-C)
Filterdiameter: 82 mm
Närgräns: 1 m
Minsta bländare: 16
Mått: 10,6 cm (längd), 9,5 cm (diameter)
Vikt: 985 g
Övrigt: Väderskyddat. Ultraljudsmotor (SWM) ger tyst fokusering. Bländare med nio rundade lameller. Motljusskydd och mjuk väska ingår.
Cirkapris: 23 500 kronor
Besök Nikons produktsida för Nikon AF-S 105 mm f/1,4 E ED. Klicka här.
Testresultat
Nikon AF-S 105 mm f/1,4 E ED
Uppmätt brännvidd:
101 mm
Skärpa
För att enkelt kunna jämföra med andra testade objektiv presenterar vi först ett MTF-diagram som visar resultatet både vid fullöppning och vid bländare 8. Därunder visas MTF för bländare 2, 2,8 och 4.
Med fullformat:
Redan vid full bländare ger Nikon 105 mm f/1,4 E ED hög skärpa över större delen av bilden. Allteftersom man bländar ned ökar skärpan gradvis till man når bländare 8. Här ger objektivet hög kontrast och mycket krispig teckning av fina detaljer ända ut i bildhörnen.
I våra mätningar (som görs i flera riktningar och vid flera frekvenser) har vi kunnat se tendenser till både sfärisk aberration och en aning bildfältskrökning. Fenomen som innebär att skärpan inte ligger i samma plan överallt i bilden. För ett porträttobjektiv har dock inte detta någon direkt negativ betydelse, det kan till och med bidra till den önskade effekten. Ett ansikte är ju inte en platt yta och brukar heller inte fylla hela bilden.
Nikon AF-S 105 mm f/1,4 E ED vs andra porträtt-telen
Vi har också jämfört Nikon AF-S 105 mm f/1.4 E ED med tre andra kända porträttobjektiv; Det äldre Nikon AF DC 105 mm f/2 D, som hade ett speciellt reglage som reglerade återgivningen av oskärpan (Defocus Control). Samt Nikon AF-S 85 mm f/1.4 G och Zeiss Otus 85 mm f/1.4. Det är ingen tvekan om att Nikons nya 105a är skarpare än både sin föregångare med samma brännvidd och Nikons ljusstarka 85 mm objektiv. MTF vid full bländare är påtagligt högre än den sistnämnda. Mycket imponerande med tanke på att båda två räknas som riktigt bra.
Nikon 105 mm f/1.4 vs Zeiss Otus 85 mm f/1.4:
Fokus på korta avstånd
Vi har tidigare utnämnt Zeiss Otus 85 mm/1,4 till världens bästa teleobjektiv med ljusstyrka f/1,4. Och det påståendet håller fortfarande. Otus 85/1,4 är nämligen inte bara väldigt skarpt redan vid full bländare utan behåller dessutom sin höga prestanda i hela fokusområdet. Nikon AF-S 105 mm f/1,4 E ED är tveklöst ett mycket fint porträttobjektiv men det klarar inte att hålla jämna steg med Otus när man fokuserar mot närgränsen. Ska man fotografera föremål på riktigt nära håll och det är viktigt att även små och fina detaljer tecknas skarpt bör man investera i ett makroobjektiv, t.ex. Nikon Micro AF-S 105 mm f/2,8 G ED VR.
Skärpa med APS-C:
Med APS-C (Nikon DX-format) ger objektivet god kontrast och skärpa vid bländare 1,4 och den tilltar successivt för varje stegs nedbländning ända till man når f/5,6. Här och vid f/8 ger Nikon AF-S 105mm f/1.4 E ED mycket god skärpa och distinkt detaljteckning i hela bildytan.
Vinjettering
Med fullformat:
Påtaglig vinjettering (ljusavfall mot hörnen) vid full öppning (bländare 1,4) och fortfarande synligt vid f/2. Men efter två stegs nedbländning, till f/2,8, är vinjetteringen så låg att den knappt längre märks. Vid f/4 och mindre öppningar är den definitivt borta.
Med APS-C
Svagt synlig vinjettering vid bländare 1,4 men knappast störande. Och den försvinner helt efter bara ett stegs nedbländning till f/2.
Distorsion
Med fullformat:
Måttlig, kuddformig
Med APS-C:
Försumbar
Aktuellt i vår webbutik
9ck says
The new 105 f/1.4 sure seems wonderfull. As for the 105 f/2 DC I’m afraid you’re misinformed about it’s DC-function – it’s not a ”gimic” – but the function is often not applyed correctly. The DC function is used to slightly improve the bokeh of the forground (F-setting) or background (R-setting). The DC setting may not be increesed beyond the actual apperture or you’ll end up with a photo out of focus. AF has to be done after setting the DC.