Tamrons 90 mm makroobjektiv är en riktig klassiker för makrofotografering. Objektivet har funnits på marknaden bokstavligen i decennier! Först som ett manuellt fokuserat makrotele med ljusstyrka 2,5 och maximal avbildningskala på 1:2. Senare i autofokusversion med 2,8 som största bländaröppning och möjlighet att fokusera ända ned till skala 1:1.
I början av 2000-talet släpptes en digitalanpassad version, närmare bestämt Tamron SP AF 90 mm f/2,8 Di Macro som vi testar här. Den optiska konstruktionen är samma som i den förra versionen, men Tamron lade till antireflexbehanding även på bakre linsen för att förhindra att det uppstår reflexer mellan objektivet och den blanka bildsensorn.
Det här är troligtvis världens mest sålda makroobjektiv och det av en god anledning. Den optiska kvaliteten är hög samtidigt som priset alltid har varit relativt lågt.

Konstruktion och praktisk användning
Kåporna är av plast men ganska solida. Och fattningen är naturligtvis av metall. Objektivet upplevs stabilt och fint i handen. Frontlinsen ligger djupt in, vilket minimerar risken för ströljus även om man inte använder det medföljande motljusskyddet.
Tyvärr är autofokusen både relativt högljudd och ganska långsam, vilket är det enda egentliga minus vi kan komma på. Föredrar man att ställa skärpan manuellt (vilket många gör vid makrofotografering) är det en fördel att objektivet är utrustat med en bred och grovt räfflad fokusring som ger bra grepp i alla lägen.
Objektivet växer en hel del på längden när man fokuserar. Inställt på oändligt är det 10 cm långt, räknat från kamerafattningen. Fokuseras det till skala 1:1 blir det istället 15 cm långt. Värt att tänka på när man fotograferar makro, så att man inte överraskas av att objektivets framände plötsligt krockar med motivet när man har autofokusen igång.

Gammal men still going strong
Tamrons gamla 90 mm Macro är fortfarande ett populärt objektiv och rent optiskt klarar det att jämföras med moderna och avsevärt dyrare makrotelen. Skärpan är mycket god, i synnerhet efter att man bländat ned ett steg.
Även övriga aspekter av bildkvaliteten imponerar. Med fullformat ger objektivet låg vinjettering och knappt synlig distorsion. Med en APS-C-sensor är de här bildfelen i praktiken obefintliga. Läs mer detaljer om bildkvaliteten i avdelningen ”Testresultat” längre ned.
Priset får fortfarande anses vara lågt men Tamron har numera en ännu mer avancerad version av objektivet i sitt sortiment; Tamron SP 90 mm f/2,8 Di VC USD Macro (se vårt test här). Det kostar bara några hundralappar mer och erbjuder både tystare och snabbare autofokus med ultraljudsmotor samt bildstabilisering. Dessutom är det nya objektivet väderskyddat och även något skarpare. På alla sätt ett bättre köp, om man fotograferar med Canon, Nikon eller Sony. Men den här versionen av objektivet finns inte för Pentax.
Sammanfattning
Det är ingen tvekan om att Tamron SP AF 90 mm f/2,8 Di Macro är ett bra makroobjektiv. Att det funnits i decennier visar hur genomtänkt och lyckad den optiska konstruktionen är. Får man tag på ett begagnat exemplar i fint skick och till ett attraktivt pris bör man inte tveka. Ska man köpa helt nytt kan det vara en idé att istället titta på den modernare versionen med ultraljudsmotor och bildstabilisering.
**Rekommenderas**
Tekniska data
Tamron SP AF 90 mm f/2,8 Di Macro
Bildformat: 24×36 mm (fullformat)
Horisontell bildvinkel: 23° (fullformat)/15° (APS-C)
Filterdiameter: 55 mm
Närgräns: 29 cm (arbetsavstånd ca 10 cm från objektivets framände).
Max avbildningsskala: 1:1
Minsta bländare: 32
Mått: 9,7 cm (längd), 7,2 cm (diameter)
Vikt: 405 g
Övrigt: Omkopplare för avståndsbegränsning (40 cm – oändligt, 45 cm – närgränsen, samt fulla fokuseringsområdet). Ljusförlusten vid skala 1:1 är cirka två steg. Bländare med nio lameller. Motljusskydd och mjuk väska ingår. Finns med fattning för Canon, Nikon, Pentax och Sony Alpha.
Cirkapris: 4500 kronor
Besök Tamrons produktsida för Tamron SP AF 90 mm f/2,8 Di Macro. Klicka här.
Testresultat
Tamron SP AF 90 mm f/2,8 Di Macro
Uppmätt brännvidd:
87 mm
Skärpa
Med fullformat:
Vid normala fokusavstånd: Vid normala fokuseringsavstånd ger Tamron SP 90 mm f/2,8 Di Macro mycket bra skärpa över större delen av bilden redan vid full bländare. Endast längst ut i hörnen märks ett litet tapp i kontrast och upplösning (detaljskärpa). Efter att objektivet bländats ned ett par steg (till 5,6) är skärpan hög i hela bilden.

Vid skala 1:2: Kontrast och upplösning (detaljåtergivning) minskar en aning när man fokuserar ned mot närgränsen men skillnaden är inte så stor. Vid bländare 2,8 ger objektivet god skärpa över hela bilden. Och efter ett stegs nedbländning (till 4) är det mycket skarpt, från mitten och ända ut i hörnen. Av tekniska skäl gick det inte att mäta MTF närmare än vid skala 1:2.

Med APS-C:
MTF-mätning för APS-C-format (30 cykler/mm) saknas. Följande kommentar baseras på praktisk fotografering samt MTF-mätningar vid 20 och 40 cykler/mm.
Vid normala fokusavstånd ger Tamron SP 90 mm f/2,8 Di Macro god kontrast och allmänskärpa i hela bilden redan vid full bländare. Nedbländning till 8 förbättrar dock mikrokontrasten och upplösningen så att små detaljer syns tydligare. När objektivet används för makrofotografering bör man blända ned minst ett steg (till 4 eller 5,6) för att få riktigt hög skärpa i fina strukturer.
Vinjettering
Med fullformat
Märkbar men knappast störande vid bländare 2,8, låg vid 4 och försumbar från och med bländare 5,6.

Med APS-C
Låg vinjettering vid full öppning och i praktiken osynlig redan efter ett stegs nedbländning (till 4). Vid bländare 8 är den bara knappt mätbar.

Distorsion
Med fullformat:
Vid oändligt: Liten, vågformig
Vid skala 1:3: Försumbar
Med APS-C:
Vid oändligt: Försumbar
Vid skala 1:3: Försumbar
Hej Christian!
Har nyligen köpt den senaste versionen av Tamron 90mm. Mitt första macroobjektiv (efter att ha läst ditt test) Suverän kvalité!
En undran: noterade att det inte gick att ställa in största bländaröppning vid macrofoto – 2,8. Enligt säljaren går det bara att använda största bländare på avstånd 4 meter, och uppåt. Tycks ju iofs stämma. När jag använder mitt Sigma Art 18-35 är det dock inga problem att använda största bländare, 1,8, oavsett fotoavstånd.
Jag är inte särskilt tekniskt kunnig… kan du reda ut ovan, vore jag tacksam?
Hej Roger
Det här är en vanlig fråga bland de som köper makroobjektiv. Och allt är som det ska vara. Att bländaren ändrar sig beror nämligen på objektivets utdrag, det vill säga att linsgrupperna förflyttar sig längre ut från sensorplanet när man fokuserar från oändligt mot närgränsen. Då minskar den effektiva bländaröppningen i storlek.
Bra makroobjektiv anger minskningen genom att visa ett mindre f-tal på kamerans display. Det är viktigt bland annat om man ställer in manuell exponering och fotograferar vid olika fokusavstånd. Enkla makroobjektiv visar samma f-tal genom hela fokusområdet, vilket alltså inte är helt korrekt. Ofta skiljer det ett par bländarsteg mellan oändligt och närgränsen. Så ditt objektiv bör visa f/5,6 vid skala 1:1.
Även vanliga objektiv tappar i ljusstyrka när man fokuserar mot närgränsen men eftersom utdraget inte blir så stort (vanliga objektiv har ju sällan bättre macromöjlighet än max skala 1:4) så struntar de flesta tillverkare att visa det ändrade f-talet. Det rör sig om kanske ett halvt steg eller så.
Vänliga hälsningar
Christian, Objektivtest.se