Ny processor, uppgraderad autofokus och WiFi är några av de finesser som präglar Fujifilm X-Pro2. Men är kameran särskilt mycket bättre än föregångaren? Det ska vi undersöka här. 

 

I den första delen av min blogg om Fujifilm X-Pro2 tog jag upp några av kamerans huvudegenskaper. Nämligen bildsensorn, hybridsökaren och reglagen som styr känslighet och exponering. Jag antydde också att den nya kameran blivit snabbare än X-Pro1. Nu är det är dags att utveckla det påståendet.

En kamera kan vara snabb på olika sätt. Till exempel kan den upplevas kvick i hanteringen, om reglagen är välgjorda och placerade lättåtkomligt. En kraftfull processor kan göra att det går fort att starta kameran, navigera i menyerna samt bläddra bland bilderna och zooma in för att fingranska detaljer. Den kan också ha snabb serietagning, något som beror på en kombination av processorprestanda, utläsningen från bildsensorn, hur snabbt kameran kan skriva information till minneskortet och storleken på buffertminnet.

Och så har vi naturligtvis autofokusen, som bidrar till en hel del av upplevelsen hur kameran känns att använda. Slö autofokus drar ofta ned helhetsintrycket, vilket är precis vad som drabbade X-Pro1.

Glädjande nog har Fujifilm X-Pro2 förbättrats på samtliga ovan nämnda punkter. Skillnaden mellan de två modellerna är markant.

Har du inte läst mitt förra blogginlägg om Fujifilm X-Pro2? Klicka på bilden nedan.

Christian bloggar: Fujifilm X-Pro2 – digital mätsökarglädje!

Kraftigare processor ger fart i bildserier

Vi kan börja med processorn som ju är hjärnan i kameran. X-Pro2 har fått Fujifilms nya X Processor Pro som trots kamerans högre upplösning (24 megapixel mot tidigare 16) klarar serietagning med upp till 8 bilder/s. X-Pro1 har en maxhastighet på 6 bilder/s. Fotograferar man med jpeg-format går det att ta bilder i full fart ända till minneskortet fått slut på utrymme (under förutsättning att man har ett snabbt kort). Väljer man istället raw-format klarar kameran att bränna iväg hela 38 bilder i ett svep. Jag gjorde testet med ett SanDisk Extreme Pro UHS II Class 3 som har en skrivhastighet på 250 MB/s och ställde in raw med förlustfri komprimering.

Det här är riktigt imponerande serietagning, faktiskt på proffsnivå. Fujifilm X-Pro1 ger upp efter bara cirka 20 bilder med jpeg eller 12 med raw-format. Så den nya processorn plus en hel kedja andra faktorer (större buffertminne för mellanlagring av bilderna och snabbare skrivhastighet till kortet) har gett Fujifilm X-Pro2 en rejäl prestandaökning. Även starttiden har kortast ned en aning och hamnar nu på knappt en halv sekund.

 

Massivt uppgraderad autofokus!

Den nya processorn har också en betydande inverkan på autofokusen som nu känns riktigt rapp, särskilt med de av Fujis objektiv som har så kallad linjärmotor (förkortat LM i beteckningen). Till exempel normalzoomen Fujinon XF 18-55 mm f/2,8-4 R LM OIS. Lika viktigt är att X-Pro2 också försetts med fasdetekterande fokuspunkter som snabbare hittar skärpan än de enbart kontrastdetekterande punkterna i föregångaren.

Och nu är vi också inne på ett annat område där den nya kameran blivit avsevärt förbättrad. Medan Fujifilm nöjde sig med 49 valbara fokuspunkter i X-Pro1 tar X-Pro2 ett rejält kliv upp ifråga om AF-teknik. Här finns hela 325 fokuspunkter, varav 169 är fasdetekterande.

”325” tänker du som redan äger kameran – ”i min kan jag bara komma åt 273”. I så fall är det hög tid att uppdatera kamerans firmware. Version 2.00 och senare ger en hel del förbättringar som påverkar autofokus och prestanda överlag, bland annat ökar den antalet fokuspunkter från 273 till 325. Fantastiskt vad några rader programkod kan åstadkomma. 🙂

Klicka här för att ladda ned senaste firmware för Fujifilm X-Pro2.

 

 

Men 325 punkter kan ändå upplevas som för mycket av det goda om man var tvungen att styra dem med samma reglage som i X-Pro1. Lyckligtvis tänkte Fujifilm på det och utrustade X-Pro2 med en liten joystick som fungerar klockrent för att styra fokuspunkterna. Den påminner mycket om motsvarande reglage i Canons och Nikons systemkameror.

 

I menyn går det också att välja ett AF-läge med 91 punkter (49 fasdetekterande) och det är dessutom möjligt att öka storleken på vald fokuspunkt i fem steg. Vidare finns nu också ansiktsdetekterande AF som kan ställa skärpan på motivets ögon. Det går till och med att välja ifall kameran ska prioritera fokus på höger eller vänster öga!

Det här är en finess som är riktigt användbar vid porträtt- och bröllopsfotografering, i synnerhet då man tar bilder med kort skärpedjup och det är kritiskt att skärpan hamnar exakt rätt.

Fujifilm X-Pro2 har även multi-AF som kan spåra ett motiv som rör sig kors och tvärs över sökaren/skärmen. Tack vare de fasdetekterande punkterna fungerar den följande fokusen betydligt bättre än hos föregångaren – så länge det finns gott om ljus. Men i lite dämpad belysning hänger kameran fortfarande inte med särskilt bra, utan tappar emellanåt fokus med resultat att motivet blir rejält suddigt. Faktum är att den ibland har vissa svårigheter att hitta skärpan även på stillastående motiv om ljuset är svagt.

 

Unik hybridsökare

Som jag skrev i mitt första blogginlägg är en av de mest attraktiva egenskaperna hos Fujifilm X-Pro1 och X-Pro2 sökaren. Den är en hybrid, det vill säga både optisk (genomsikt) och elektronisk. Fotografen väljer vilken typ som ska användas med en liten lättåtkomlig arm på framsidan. När den dras åt höger sker växlingen på ett ögonblick.

 

Den optiska sökaren är klar och tydlig och har informationsvisning för allt nödvändigt som rör exponeringen. Men eftersom det är en genomsiktssökare passar den bäst för korta brännvidder. Aktuellt bildutsnitt visas i form av en vit ram och ett långt tele ger en tämligen pyttig ram i sökaren. Med autofokus inkopplad visas också en fyrkant som representerar vald fokuspunkt. Och den går att flytta, dock inom ett begränsat område i sökaren.

Vill man hellre fokusera manuellt kan man trycka sökararmen på framsidan i riktning mot objektivet. Då dyker det nämligen upp ett litet förstorat bildutsnitt i det nedre högra hörnet där man kan avgöra när skärpan är rätt inställd. Det går även att aktivera andra fokushjälpmedel. X-Pro2 har både ”focus peaking” och en slags elektronisk snittbild – det sistnämnda en helt unik funktion för just Fujifilm.

 

Den elektroniska sökaren visar 100 procent av det verkliga bildutsnittet och är mest lämplig då man använder mycket vidvinkliga eller långa brännvidder. Eller fotograferar macro. Och den är mycket skarp, tack vare en upplösning på 2,36 miljoner bildpunkter samt en uppdateringsfrekvens på 86 bilder/s. X-Pro1 nöjer sig med 1,44 miljoner bildpunkter och en frekvens på 54 bilder/s. Den elektroniska sökaren i X-Pro2 är så bra att jag ibland glömmer bort att det är den och inte den optiska jag tittar i.

 

Finesser i mängd

Eftersom det här är en spegellös kamera går det lika bra att använda skärmen som sökare. Och även den håller hög kvalitet. Upplösningen är 1,62 miljoner bildpunkter och storleken är 3 tum diagonalt. Men tyvärr är den vare sig pekkänslig eller vikbar.

En trevlig nyhet i Fujifilm X-Pro2 är dubbla minneskortfack, båda för SD/SDHC/SDXC. När det ena kortet är fullt börjar bilderna automatiskt att lagras på kort nummer 2. Men det går också att göra en inställning så att extrakortet fungerar som backup, alltså sparar kopior av alla bilder och filmer. Eller att jpeg-filer sparas på det ena kortet och raw på det andra.

 

Idag bör varje kamera med överlevnadsinstinkt ha inbyggd WiFi och till skillnad från föregångaren finns den finessen också i X-Pro2. Laddar man ned appen Fujifilm Camera Remote (finns för Android och iOS) går det både att föra över bilder och styra kameran trådlöst visa en telefon eller surfplatta. Appen är skapligt lätthanterlig och när man väl fått ordning på WiFi-inställningarna första gången går det i fortsättningen snabbt att ansluta kameran.

I menyerna hittar man mängder av inställningsmöjligheter. Det går att skräddarsy beteendet för ett flertal av reglagen, justera inte bara ljusstyrka utan även färgåtergivningen hos skärmen respektive sökaren, aktivera elektroniskt vattenpass eller rutmönster för kompositionshjälp och så vidare och så vidare. Vill man att kameran ska bli knäpptyst kopplar man om till elektronisk slutare. Den mekaniska är dock knappast särskilt högljudd och störde inte det minsta när jag fotograferade en vigsel.

Tåligt bygge

Och byggkvaliteten? Kamerahuset har nu blivit vädertätat med hjälp av totalt 61 gummipackningar som håller fukt och damm ute. Kåporna är av stark magnesiumlegering och tål en hel del stryk. Men kameran är märkligt lätt för sin storlek (vikten är 495 gram inklusive batteri) och inger inte riktigt samma gedigna känsla som exempelvis en Leica M Typ 262 (680 gram).

Men så skiljer ju också priset ett antal tusenlappar till Fujis fördel…

 

Kameror för gatufotografen

Förutom Leica finns annars inte mycket alternativ till Fujifilm X-Pro2, ifall det är en systemkamera med mätsökarstuk man är ute efter. Klarar man sig utan optisk sökare finns dock Olympus Pen-F, som ingår i Micro Four Thirds-systemet och alltså kan använda objektiv från både Olympus och Panasonic. 20 megapixelsensorn i Pen F är med sin yta på 17,3 x 13 mm mindre än APS-C-sensorn i Fuji X-Pro2. Det drabbar bildkvaliteten vid höga ISO-tal, där Fuji presterar något bättre.

Men skärpan är likvärdig och den mindre sensorstorleken innebär att Olympus kunnat bygga sin kamera och objektiv i nättare format. Och Olympus Pen F är inte bara kompakt utan dessutom extremt välbyggd. Vikten är 427 gram inklusive batteri, en tyngd som perfekt matchar det gedigna utseendet.

 

Objektivutbudet är omfattande. Liksom hos Fujifilm finns det en hel del högklassiga fasta brännvidder som passar särskilt bra på en kameramodell som denna. Och även om Pen-F saknar Fujis optiska sökare har den en väl så fin elektronisk sådan, med stor och mycket skarp bild (1.23x förstoring, 2.36 miljoner bildpunkter) utan nämnvärda problem med eftersläpningar. Olympus kamera har dessutom en pekkänslig 3-tumsskärm som går att vika ut och vrida runt i alla riktningar. Och finesser så det räcker och blir över, inklusive WiFi.

Och det var allt jag tänker ta upp i detta blogginlägg, som mer börjar likna ett regelrätt test! I nästa, som också blir det sista, går jag in på bildkvaliteten. Med andra ord färre produktbilder och mer exempel på hur Fujifilm X-Pro2 presterar vid praktisk användning.